God Jul alla snälla Biologer!

Julen står för dörren och det har olika innebörd för olika människor. För egen del ser jag fram emot att ta det lite lugnare under några dagar. De senaste två månaderna har det varit mer som krävt prefektens uppmärksamhet och agerande än vad som är nyttigt i längden. Alltför mycket av arbetet har kommit att handla om ”prefäktande” – släckning av gräsbränder, myndighetsutövning och kamp mot klockan. Kanske inte just den delen av prefektskapet som kan vara både stimulerande, roligt och tacksamt. Men snart är det nytt år och nya tag. Elitidrottsmän lär också bli trötta – men återhämtar sig snabbt. Jag vill tro att detta gäller även för prefekter. Efter flera års träning räknar jag alltså med att trots den senaste tidens ansträngningar vara åter på banan och i god form redan några dagar in på det nya året.

Om tiden tillåter och inspirationen rinner till så skall jag i mellandagarna samla ihop mig till en lite längre betraktelse över året som gått och de utmaningar och möjligheter som väntar under 2012 – både några mera formella punkter på Biologibloggen och några mer personliga reflektioner på Spegellandet. För dagen nöjer jag mig med några ord om årets hälsosamma och djupt symboliska julklapp till all personal på Biologiska institutionen:

–       Stegräknaren

(Om logistiken kring utdelningen av en sådan till all personal brustit så är du välkommen att hämta din julklapp på prefektkansliet. Det finns en överupplaga!)

Under året har det ibland gnisslat lite grand i maskineriet. Vad har egentligen institutionssammanslagningen lett till? Nya problem istället för gamla? Gamla strukturer lever kvar och det behövs mer än en organisatorisk förändring för att vi skall realisera de möjligheter till samarbeten och vinster som Biologiska institutionen innebär. Känns det motigt ibland? Tro mig, det kunde ha varit värre! Det är faktiskt mycket som går på rätt håll! Mer om det i ett nyårsbrev, nu endast ett par ord på vägen:

  • Gå några extra steg!

 Det är inte långt mellan Ekologihuset och Biologihuset. Igår sprang jag runt mycket både mellan och inom husen för att dela ut några julklappar och för att stämma av frågor med olika personer. Ändå blev det inte mer än 5771 steg från morgon till kväll. Åtminstone 10 000 steg per dag är bra för välbefinnandet – om inte något fysiskt handikapp lägger hinder i vägen. 5000 steg är bara 5 km löpning eller en timmes tennis…. Tänk vilken förmån att få motionera på arbetstid. Så sitt inte bara och häng framför datorn utan gör en utflykt till kollegorna i det andra huset för att diskutera nya spännande projekt och kursplaner eller lösningen på ett administrativt problem.

 

”Några extra steg” kan ju också tolkas symboliskt:

Fråga dig inte vad institutionen kan göra för dig utan vad du kan göra för institutionen (Fritt efter JF Kennedy)för vår utbildning och för vår forskning och för att det skall bli trevligare och fungera ännu bättre på arbetsplatsen. Sikta högt och tro inte att det går att undvika hårt arbete!

  • Gå inte för långt!

Här handlar det nog bara om symboliken; ta väl hand om arbetskamraterna! Kritik och diskussion är oftast bra men självkritik, en viss ödmjukhet och ett mått av flexibilitet är oftast inte heller fel! Då kanske fler vågar delta i diskussionen och resultatet blir också bättre.

God Jul!

Christer Löfstedt

Prefekten(=tomten?)

Ps. Och blir det för mycket av det goda så sätt på stegräknaren, ta en promenad eller en runda på motionsspåret. ”Arbetsgivaren” tänker på dig. Tack för alla goda insatser och ”Keep up the good work!” Ds

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Tack för stegräknaren. Jag har kommit till den åldern att jag inser betydelsen av att hålla benen igång (trots artros i höftleden). Kanske stegräknaren kan öka motivationen ytterligare.

  2. Hur var det nu?

    ”Snälla biologer kan komma till himmeln, andra biologer kan gå hur långt som helst!”

    Det blev min andra stegräknare … kanske skulle pengarna använts till något miljömässigare, skogsköp eller så?

    IMHO

  3. Hej,

    tack för stegräknaren, och för att ni alla tre även tog tiden att skriva på alla våra kort! Och tack för att även icke-snälla biologer så som jag fick en (-;

  4. Gott Nytt År biologer!

    Nu är julklappsutdelningen över och det nya året börjar.
    Men det låg ett besynnerligt paket i säcken.
    Jämställdhetsgruppens ”The Spirit Level:…” som alla anställda blivit uppvaktade med har fått mig att grubbla.
    Är det rimligt att institutionen har en så uttalad politisk agenda?
    Wilkinson & Pickett driver tesen att utjämnade inkomstskillnader är gott. Lika lön för lika arbete kan nog de flesta skriva under på, om än det säkert sker misslyckanden på den punkten emellanåt, vilket är uselt. Boken har dock ganska lite med kampen om köns-, religions- eller etnicitetsneutralitet att göra.
    Är det verkligen Biologiska institutionens mening att dess anställda ska förväntas föra kampen om minimering av inkomstvarians i hela samhället?

    De flesta biologer antas slentrianmässigt kunna placeras någonstans ”på den politiska vänsterkanten”. Avvikelser därifrån betraktas som helt ovärdiga en riktig biolog (själv har jag blivit kallad allt från högerpopulist till fascist och tankeoförmögen i debatter som inte alls rört politik vid institutionen).
    Alldeles oavsett vilket parti jag (eller du) röstar på eller vilken politisk eller historisk ideologi vi finner tilltalande är det märkligt att institutionen och dess styrelse så tydligt markerar politisk ståndpunkt.
    Dessutom är inte ”The Spirit Level:…” helt oproblematisk ur ett rent vetenskapligt perspektiv. Urval av data, statistisk analys (som egentligen saknas), och tolkning av dessa lämnar rätt mycket övrigt att önska och boken har fått rätt mycket på tafsen av just de formella skälen, inte bara från ”höger”.

    Det kanske ligger något i Wilkinson & Picketts budskap. Men det är ointressant vad jag tycker om det. Principen är ganska viktig. Biologiska institutionen och dess styrelse anser att det är OK med politisk agitation bekostad av alla, oavsett egen övertygelse, och att det är OK att slarva med faktaunderlaget för dessa argument.

    Det går en lång tradition från franska revolutionen, via Marx (och därmed Stalin) till George Bush Jr. – den som inte är uttalat med är emot och därmed dömd. Jämställdhetsgruppen och institutionsstyrelsen missar så mycket gott med den inställningen.

    Anta att Hans Zetterberg, Pelle Billing eller Johan Norborg legat i julklappsäcken. Jo, det skulle just sett ut det….