Hadar Emanuelsson, Lund, har avlidit i en ålder av 90 år. Hans närmaste är hustrun Kerstin och barnen Urban och Birger med familjer samt systern Vera. Hadar Emanuelsson var tidigare professor i utvecklingsfysiologi vid zoofysiologiska institutionen och vid sin bortgång professor emeritus vid biologiska institutionen. Han var född i Kristinehamn och uppvuxen i Landskrona.
Hadars kärlek till naturen präglade hans liv. Som ung pojke samlade och artbestämde han insekter och växter. Kännedom om hans kunskaper nådde fröfirman Weibullsholm i Landskrona, vars ägor drabbats av en okänd skadeinsekt. Hadar kunde avslöja inkräktarnas identitet och problemet åtgärdas till allas glädje. Senare som student inventerade han bl a floran i Hofterup.
Hadars kommande utbildning och akademiska gärning ägde rum vid Lunds universitet. Han disputerade i zoofysiologi 1962 på en avhandling som belyste mekanismer som ligger till grund för kycklingembryots utveckling och blev docent i ämnet samma år. Fortsatt forskning följde utstakad väg, vilket innebar utvecklingsfysiologiska studier med hjälp av olika modellsystem, framför allt kycklingembryon och havsborstmaskar. Detta ledde till en personlig forskartjänst i utvecklingsfysiologi vid naturvetenskapliga forskningsrådet. Tjänsten omvandlades 1983 till en professur i ämnet med placering i Lund. Olika histologiska metoder, kombinerat med elektronmikroskopi, utgjorde Hadars viktigaste arbetsredskap. Embryots formförändringar och celldelningsmönster blev åtkomliga genom att använda radioaktiva spårämnen, som lokaliserades med hjälp av s.k. autoradioautografi. En signal för dessa skeenden identifierades. Hadar och medarbetare kunde lämna uppmärksammade bidrag till våra kunskaper om komplicerade utvecklingsprocesser och doktorander introduceras till ett spännande forskningsfält. Hadar bemästrade en kraftfull teknik vilket ledde till framgångsrikt samarbete med andra forskargrupper. Han var också en lysande akademisk föreläsare.
Hadar var underhållande och uppskattade olika sociala begivenheter. Välljudet från hans bäriga stämma är omvittnat. Som studentsångare deltog han med liv och lust i Zoologens julspex. Han presenterades på zootis-scenen som decenniernas hjältetenor och uppträdde bl a som ”Monumentet i Lund” där han framförde ”Jag har bott vid en järnväg i hela mitt liv och sett tågen försenade gå”. Lika aktuellt idag.
Omättlig nyfikenhet och osvikligt minne innebar att Hadar skaffade sig stora kunskaper inom många andra områden än zoofysiologi. Några som botanik, ornitologi och svamparnas taxonomi och ekologi bör särskilt nämnas. Ett specialintresse var orkidéer. I trädgården i Linero vårdade han och Kerstin ömt några känsliga skyddslingar. Hadar lyste upp när man förhörde sig om deras hälsotillstånd. Han var den självklara ledaren i samband med Zoofysiologens återkommande vårutflykter. Genom sin musikalitet kunde han träffsäkert återge fåglarnas sång men även fängslande kåsera om traktens historia.
Hadars stämma har tystnat. Ljusa minnen av en kär vän, kollega och lärare kommer att bestå.
Anders Edström, Erik Helmer, Börje Karlsson, Anders Lundquist, Brita Nilsson
