Vår kollega och vän, Ingrid Frykman, 71 år, har avlidit i hemmet i Lund efter en tids allvarlig sjukdom.
Ingrid kom från Nässjö till Lund för att studera kort efter sin studentexamen 1963. På universitetet blev hon – som många andra – fascinerad av ämnet genetik. Med undantag av ett par avstickare till kemi och mikrobiologi stannade Ingrid kvar på Geneticum. Här studerade och forskade hon, och här blev hon snart involverad i undervisningen.
Under nittonhundratalets andra hälft var genetik ett viktigt undervisningsämne eftersom många som ville bli lärare eller läkare först studerade cellära, evolution, grundläggande statistik och Mendelsk nedärvningsteori på Geneticum. Strömmen av studenter var stark och behovet av kursassistenter stort. Ingrid blev en utmärkt akademisk lärare. I synnerhet var hon bra på att utnyttja genetikens logiska enkelhet till att få även osäkra studenter att förstå komplexa sammanhang. Med sitt glada sätt och genom att alltid vara väl förberedd blev hon en mycket uppskattad föreläsare.
Ingrid disputerade i evolutionsgenetik 1984 med en avhandling om geografisk variation hos den vanliga näbbmusen. Från 1985 arbetade Ingrid som universitetslektor i genetik och snart blev hon studierektor vid institutionen.
Undervisningen i biologi vid Lunds universitet blev omlagd under 1970-talet. De olika ämnenas kurser samordnades därefter av Biologiska övningslaboratoriet som senare blev Institutionen för biologisk grundutbildning, BI. Vid sidan om sin undervisning i genetik arbetade Ingrid på BI med planering av kursutbudet. 1988 utsågs hon till studierektor och ställföreträdande prefekt för hela den biologiska utbildningen vid Lunds universitet. Arbetet var inte lätt eftersom det gällde att se till att studenterna fick bästa möjliga utbildning, samtidigt som de olika biologiinstitutionernas önskemål också skulle tillgodoses. Genomgående ville Ingrid ha klarhet i de organisatoriska strukturerna samtidigt som hon månade starkt om studenternas behov.
Genetik och biologi var populära ämnen under Ingrids år som pedagog vid Lunds universitet. Vi vet att studenterna som då utbildades fick goda och breda kunskaper vilka gjorde dem väl förberedda för såväl forskning, inom och utom Sverige, som olika arbetsroller i samhället. Till och med Ingrid själv, som annars kände stor motvilja mot egenberöm, kunde – när livets slut närmade sig – känna stolthet över kvalitén i den utbildning hon bidrog till att organisera och förmedla. Vi försöker arbeta vidare i hennes anda och delar saknaden efter Ingrid med Johan, döttrarna Elin och Hanna, familj, vänner och många före detta studenter.
Bengt Olle Bengtsson
Carin Jarl-Sunesson
Christina Ledje
Torbjörn Säll
