Minnesord över Lillemor Lewan

Docent Lillemor Lewan, Lund, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 82 år. Lillemor Lewan var tidigare universitetslektor vid zoofysiologiska institutionen och vid sin bortgång emerita vid biologiska institutionen. Närmast anhöriga är maken Nils och barnen Lisbet, Tomas och Mats med familjer.

Lillemor föddes i Lund och växte upp i Stockholm. Efter studentexamen valde hon att studera vid Lunds universitet. Där lärde hon känna Nils i Lunds studenters folkdanslag. Hon studerade kemi, botanik och zoologi till en fil.mag.-examen och fick därmed kompetens som gymnasielärare i dessa ämnen. För att få möjlighet att undervisa vuxna elever utbildade hon sig sedan till folkhögskollärare. Efter några år med undervisning vid olika folkhögskolor, bl.a. Edelvik i Västerbotten och Hola i Ångermanland, återkom hon till Lund. Hon fördjupade sina studier i biokemi och zoofysiologi och påbörjade forskarstudier vid zoofysiologiska institutionen. Under arbetet ådrog hon sig en svår allergi mot försöksdjuren. Hinder och utmaningar hanterade hon med stor skicklighet. I det här fallet fortsatte hon att forska utrustad med en otymplig skyddsmask.

Levern är ett unikt organ med förmåga att efter skada återhämta sig, växa ut och återfå normal funktion. Lillemor disputerade på avhandlingen “A study of mouse liver regeneration at the organ, cellular and nuclear level” år 1972. Hon var första kvinna att disputera i zoofysiologi vid Lunds universitet. Efter disputationen utvecklade hon den cellbiologiska forskningen tillsammans med forskarstuderande, som hon handledde till doktorsexamen, och i samarbete med forskare inom medicinsk patologi. I jämförande studier mellan leverceller och tumörceller, kartlade hon metabola karakteristika för reglerad tillväxt och icke-kontrollerad tillväxt. Hon utvecklade cellodlingsmodeller för toxikologisk bedömning av giftiga substanser och erhöll upprepade forskningsanslag från Stiftelsen Forska Utan Djurförsök. Med stor generositet delade hon med sig av sina idéer och erfarenheter till kollegor och doktorander på institutionen.

Lillemors intressen hade stor bredd. Hon engagerade sig i forskning inte bara inom zoofysiologi utan också inom miljövetenskap och samhällsfrågor. Hon var mycket aktiv i universitetets miljöråd. Som universitetslektor var hon en engagerad och av studenterna uppskattad lärare. Med liv och lust deltog hon i uppbyggnaden av Erasmusprogrammet för europeiskt studentutbyte, som stimulerar till studier eller praktik i ett annat europeiskt land. Sitt samhällsengagemang fick hon utlopp för genom artiklar i bl.a. tidskriften Forskning och Framsteg. Hon hade ett brinnande intresse för att sprida naturvetenskapliga forskningsresultat till en bred publik.

Lillemor verkade aktivt för kvinnans jämställdhet. Utan att hon själv kanske var medveten om det, blev hon, som första kvinna i kategorin lärare och forskare på institutionen, en lysande förebild för unga kvinnliga studenter. Det var också mycket uppskattat att hon samlade kvinnliga doktorander under trivsamma former i sitt hem.

Lillemors konstnärliga sida tog sig många uttryck. Prunkande rabatter, vackra textilier, kläder till barnen och dockor till barnbarnen tog form, kökets konster inte att förglömma.

Lillemors familj var alltid det viktigaste i hennes liv. Det såg vi ofta prov på när hon delade med sig av familjeepisoder samt sin glädje och stolthet över barn och barnbarn.

Saknaden efter Lillemor är stor. Vi känner stor tacksamhet över att ha fått samarbeta med henne och uppleva hennes generositet, engagemang och omtänksamhet.

 

För arbetskamraterna på zoofysiologiska institutionen

Marianne Andersson, Gun Bengtsson, Leif Bjellin, Ewa Dahlberg, Anders Edström, Magnus Ekenstierna, Claes Engelbrecht, Börje Karlsson, Inga Ljungquist, Anders Lundquist, Stina Oredsson, Kerstin Waldemarson, Björn Weström och Torsten Yngner

Det här inlägget postades i Händelser. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.