Protokoll från FUNs möte 17/3

På forskarutbildningsnämndens möte den 17:e mars diskuterades bland annat forskarutbildningens webbsidor, doktorandsamtal och halvtidsrapport. Läs mer i protokollet från mötet (.pdf).

Kommentarerna är nu stängda på grund av för mycket spam.

Det här inlägget postades i Forskarutbildning, FUN, Möte, Nämnder och arbetsgrupper, Protokoll. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Finemang att det blir lite styrsel i forskarutbildningen!

    Formerna för och innehållet på litteraturöversikten och halvtidsseminariet hoppas jag även ska diskuteras framgent.

    Jag har redan redovisat mina tankar kring just detta flera gånger och ska inte upprepa mig här.

    Men bra första steg tagna!

  2. Tack Per!

    Det var ett mycket givande möte där vi i stort sett var överens. Men det är kanske läge här att förklara för alla lite av det vi kom fram till gällande halvtidskontrollen (som kanske inte riktigt framgår i ett kortfattat protokoll). Halvtidskontrollen skapade så mycket debatt och diskussion tidigare, men jag tror att vi har hittat en lösning som kommer att glädja de flesta och som tar hänsyn till alla traditioner:

    1. En halvtidskontroll i någon form gillades av alla inom FUN (doktorander, ekologer och COB:are). Vi var överens om att halvtidskontrollen (värd 15 hp) bör innefatta en skriftlig och en muntlig del.
    2. Den skriftliga delen bör bestå av en rapport med två delar: (1) en “literature review” (där även doktorandens forskningsfrågor satts i sammanhanget) och (2) en vetenskaplig rapport (som kan bestå av en färdig artikel, eller ett manus redo för publicering, eller en rapport som beskriver frågeställningar, metodik och hittills uppnådda resultat, m.m.). Här kan vi rymma alla traditioner som har funnits hos COB och Ekologen. De handledare som helst vill att doktoranden skriver en introduktionsuppsats under första året kan fortsätta med det! Då kan doktoranden få t.ex. 7,5 hp för denna uppsats. Vid halvtidskontrollen kan introduktionsuppsatsen uppdateras och användas som “literature review” delen i halvtidsrapporten. Naturligtvis behöver doktoranden komplettera halvtidsrapporten med en vetenskaplig rapport. Anledningen till att ordet “halvtidskappa” har använts tidigare är för att vi på COB har uppmuntrat doktoranderna att slå två flugor med en smäll genom att skriva “literature review” på ett sätt där texten kan användas direkt i det slutliga avhandlingen (och därmed spara doktoranden en massa tid och stress i slutänden). Det är fortfarande ett råd värt att ge tycker jag.
    3. Den muntliga delen bör bestå av en muntlig redovisning av projektet (ca 30 min) framför intresserade kolleger (främst från egna “avdelningen”). En intern “opponent” (från LU) leder därefter en diskussion med frågor ställda till doktoranden (från opponenten och publiken) – ungefär som en exjobbs-redovisning (ca 60 min totalt). Efteråt kan de sedvanliga förfriskningarna serveras för att göra det hela lite mer högtidligt!
    4. Halvtidskontrollen ger totalt 15 hp, oavsett om man har gjort en 7,5 hp introduktionsuppsats på vägen dit – de övriga 7.5 hp får man när man har sammanställt halvtidsrapporten och redovisat muntligt.

    Jag kommer inom kort med en beskrivning av halvtidskontrollen som vi på FUN (och vem som helst som är intresserad) kommer att bolla. Så småningom kan denna skrift utgöra grunden för en ny policy om halvtidskontrollen vid den nya institutionen.

    Tack än en gång Per för ditt intresse och engagemang.

    Eric

  3. Per (och Dan):

    Frågan om hur man ska definiera en “thesis committé” som ni båda har varit inne på kom upp under mötet.

    Hur många bör ingå, förutom handledare och biträdande handledare, och hur bör de utses? En del verkade tycka att det räcker med handledare, biträdande handledare, studierektor och ämnesföreträdare (ungefär som det är idag) som träffas en gång om året med doktoranden för att det ska kunna betraktas som en “kommitté”, men jag har en bestämd känsla av att ni inte syftade på detta.

    Det vore bra om ni kunde utveckla ideerna med handledarkommitter lite mera, så att diskussionerna i FUN kan bli lite mer konkreta. Gärna skarpa förslag!

  4. Handledarekommitté, ja …

    Jag tycker
    1) möjligen inte att ämnesansvarige (hur det nu blir med existensen av sådana) ska vara med i handledarkommittén
    2) att handledare och bitr. handledare ska vara med
    3) att det dessutom ska ingå två övriga personer; (i) en docentkompetent person vars kompetens ligger ganska nära avhandlingsarbetets område, (ii) en docentkompetent person som gärna kan ligga ligga utanför området.

    Handledaren har att efter varje möte rapportera till studierektor och ämnesansvarige vad som mötet resulterat i (en underskriven mall för detta av något slag).
    Skulle det finnas en mentor skulle denna också kunna vara med i kommittén.

    En mall för vad som gås igenom är viktig ty den hjälper doktoranden att entydigt identifiera fordringar och förväntningar, den gör rapporteringen enkel och genomskinlig, och den gör att alla doktorander behandlas lika.
    Två personer helt eller delvis utanför avhandlingsområdet och definitivt utanför den forskargrupp doktoranden tillhör gör i bästa fall att doktoranden
    (i) inte helt fastnar i den kultur den vistas i dagligen,
    (ii) doktoranden tvingas göra sig förstådd utanför sitt eget, ofta ganska snäva, forskningsområde,
    (iii) hela institutionen får inblick i och förståelse för forskning som man annars inte kommer i kontakt med så mycket. Det vill säga, det befordrar integration!

    Är detta konkret nog?

  5. Hej!
    Ser fortfarande fram emot diskussioner mellan FU-gruppen och de som har tidigare haft ansvaret för förskarutbildning på de olika avdelningar!????
    Glad påsk!

  6. P.S. 1. Delar Honors undran.

    P.S. 2. Ang. utseende av handledarkommitté. Studierektor och ämnesansvarige utser medlemmar på förslag av handledare, bitr. handl. och dem själva.

  7. mars 31, 2010 | 1:31 e m | Wilhelm Granéli

    Beträffande Honors undran: Jag tror jag sagt mitt i ett flertal tidigare inlägg. Dock vill jag än en gång understryka att vi inte får fastna (enbart) i formalia och regler. Forskarutbildningen skall vara lustfylld och bygga på nyfikenhet, ifrågasättande och ett intresse för vetenskap i allmänhet, alltså inte enbart det egna smala avhandlingsämnet. Stor hänsyn måste tas till att vi är mycket olika som individer, vilket betyder att doktorand-handledarförhållandet kan vara rätt skiftande. Doktoranden måste ta ett eget ansvar för sin forskarutbildning, givetvis uppbackad av handledare, bitr. handledare, ämnesansvarig, studierektor, kommittéer etc. Och det måste finnas rutiner för hur man gör när det går snett. Det händer tyvärr alltför ofta (men ändå lyckligtvis sällan) att doktorander som inte borde antagits, som fått fel handledare eller där handledaren försvunnit, eller vars avhandlingsämne inte funkar håller på alltför länge innan något görs åt situationen. En misslyckad FU är traumatiskt för doktoranden, handledaren och inst/avdelningen. Så för att förhindra att saker går allvarligt snett kan det vara bra med handledarkommittéer. Men man måste akta sig för konflikter med handledaren, som ofta har “hittat på” avhandlingsämnet och investerat sina anslag, sin tid och sitt framtida cv i doktoranden. Handledarkommittén får inte ta över handledarens roll. Sen måste vi vara försiktiga med att generera fler kommittéer, möten och rapporter (eller hur prefekten?). Med 100 doktorander behövs lika många möten per år, med 4-5 deltagare (fler hundra personer således, dock att vissa är engagerade i flera doktorander), samtliga mkt strängt upptagna. Att få ihop ett möte på en timma med 4-5 personer är inte trivialt. Och studierektorerna får ganska mycket att göra om dom ska vara inblandade i inst samtliga doktorander. På f d Geologiska inst verkar det finnas en bra rutin, där man koncentrerar avrapporterandet till någon/några dagar per år. Kanske något att kika på?

  8. mars 31, 2010 | 6:39 e m | Christer Löfstedt

    – Naturligtvis bör FU-studierektorerna kalla till åtminstone ett möte med de nuvarande ämnesansvariga och diskutera förändringar i forskarutbildningen. Detta skulle kunna ske någon gång under maj-juni.
    – Jag håller med Ville i hans skepsis rörande för många möten och för mycket formalia.
    – Jag tycker för min del “kommittén” nog i stort sett kan utgöras av den samling personer som normalt medverkat på ett doktorandsamtal inom det ämne jag har mest erfarenhet av (kemisk ekologi och ekotoxikologi), dvs handledare, biträdande handledare, eventuellt ytterligare biträdande handledare, examinatorn (ämnesansvarig) och eventuellt en “mentor”. Jag tycker inte att ngn studierektor för forskarutbildningen skall vara med om det inte är speciella problem.
    – Beroende på hur ämnena kommer att se ut i framtiden så kan examinatorn antingen vara den ämnesansvarige (många ämnen/inriktningar) eller någon ur en pol av godkända examinatorer (få FU-ämnen vid instiutionen). Examinatorn bör alltid vara en erfaren professor som själv handlett ett stort antal doktorander och som kan fungera som någon sorts akademisk kvalitetsgarant, godkänna poäng i forskarutbildningen och vara ordförande vid disputationen. Alltså en roll som i stort sett sammanfaller med dagens ämnesansvar. Ingen bör vara examinator för mer än 10-15 doktorander samtidigt. Examinator för en doktorand fastställes i samband med antagningen.

  9. Nej, enbart möten ska inte prägla vår vardag.
    Men det är i första hand administrativa möten som ska bort, inte sådana som direkt rör undervisning, handledning och forskning. Det är inget fel på handledarmöten, forskningsseminarier och journal clubs av allehanda slag. De ska i ha fler av!

    Villes och Christers lite av låt-gå-attityd bekymrar mig en smula. Det är inte bra frid och fröjd med forskarutbildningen. Och bara för att vi idag har vant oss vid ett system för forskarutbildningen som bygger på handledarens behov av arbetskraft för sitt projekt betyder det inte att det bör vara så i framtiden. Det, om något, kan lägga band på den nyfikenhet, lust och glädje vi vill att FU ska präglas av. Men förutsättningarna för forskarutbildningen ser annorlunda ut idag än på den tiden jag och Ville var doktorander.

    Det ska också ingå i mitt jobb som professor att delta i ett dussin handledarkommittémöten per år. Eller ett tjog sådana, om jag bleve befriad från allehanda dumdryg byråkrati.
    Mötesallergin är förståelig och välgrundad på många sätt, men det är vilken sorts möten vi springer på som är huvudproblemet, inte att vi ägnar tid och kraft åt forskningens, forskarutbildningens och grundutbildningens själva väsen.

    Det är ju för fagerlund doktoranderna och studenterna vi är till för och som samhället betalar oss för, inte vår egen tillfredsställelse i första hand!

    “Det är rätt att göra uppror!” – mot statsapparatens desarmering av fria akademier och befordran av medlöperi.

  10. Per/Wille/Christer:

    Jag vill passa på att tacka Per för att han var välgörande konkret angående vad han menar med “handledarkommittéer”. I de fortsatta diskussionerna i FUN blir det nu enklare att veta vad vi pratar om.

    Jag håller också helt med Per att handledarkomitteer av det slag han argumenterar för kan vara (ett sätt) att bredda doktorandernas vetenskapliga perspektiv bortom den egna gruppens.

    Däremot har jag också förståelse för Willes och Christers invändningar (med risk för att jag nu framstår som en konflikträdd mes, som försöker vara alla till lags): jag är, liksom de, rädd för alltför många möten och formalia som tar alltför mycket tid. Med 120-130 doktorander på nya Biologiska Institutionen så är det en stor risk för att det blir alltför många handledarkommittémöten. Faktiskt.

    Lösningen är kanske enklare än vi tror: minska antalet doktorander kraftigt (vilket jag har har argumenterat för tidigare). Av nya Biologiska Institutionens 300 anställda är 120-130 st. doktorander (40 – 45 %)! Det är på tok för mycket. En halvering, ner till 60-70 doktorander vore önskvärd. Mer optimalt hade varit att den totala arbetsstyrkan utgörs till endast 20 – 25 % av doktorander, och postdoc-andelen bör öka kraftigt. Det minskar tidsåtgången vad gäller handledarkommittémöten, och ökar forskningskvaliteten. Om en mindre del av av forskningen i fortsättningen utförs av doktorander, och postdoc-andelen ökar, så ökar kvaliteten på både forskarutbildningen och forskningen, och stressen på handledarna minskar också.

    Det är svårt att komma fram till någon annan slutsats, iallafall för mig. Alltså: minska kvantiteten och volymen i forskarutbildnignen, men öka kvaliteten!

  11. En snabb långfredagskommentar –

    javisst, jag fortsätter att dela Eriks uppfattning om överbefolkningen och de önskvärda konsekvenserna av denna.

    Därmed önskar jag alla en god påskhelg med alla dess på förekommen anledning påkallade reflektionerna kring allehanda existentiella och metafysiska ting.

  12. april 4, 2010 | 5:18 e m | Wilhelm Granéli

    Jag tycker också att antalet doktorander kontra antalet postdocs bör diskuteras och att det kan finnas anledning att minska antalet doktorander har jag själv hävdat under några år. Dock kan inst nog inte agera helt självständigt i denna fråga. Vi har fakultetens uppdrag att examinera ca 15 doktorander/år inom ekologi de närmaste åren (minns inte de exakta siffrorna, de finns i fakultetens budget för 2010) och detta uppdrag kommer i sin tur från högre ort. Vidare sker resursfördelningen till inst delvis på basis av doktorsexamina (liksom fördelningen inom ekologi baserats på FD-examina och docentkompetenta lärare åtminstone t o m 2010). Om inst således ensidigt beslutar att minska antalet doktorander utan att fakulteten ändrar sina fördelningsprinciper riskerar vi att förlora pengar. Nu sitter ju Christer i stora presidiet som en mycket tung aktör och bör ha möjlighet att påverka faks policy, men kanske inte univs och utbildningsdepartementets på kort sikt.

  13. Kommentar till Wille:

    Ett uppdrag om c. a. 15 utexaminerade doktorander per år, motsvarar också c. a. 15 nyantagningar, och på fyraårsbasis c. a. 60 doktorander, vilket är avsevärt lägre än dagens 120-130 doktorander, och alltså helt i linje med min tes. Nu tar de flesta doktorander i praktiken mer än fyra år på sig för att bli klara med disputation, så något fler än 60 (uppskattningsvis 70-75) kanske är optimalt? Fortfarande är det avsevärt lägre än dagsantalet på 120-130 doktorander.

    När det kommer olyckliga signaler om att universitetet inte anser sig “ha råd” att ta emot prestigefyllda Marie Curie-postdocs, så blir frågan om ekonomiska omprioriteringar ännu viktigare. Eftersom FU-budgeten inte är öronmärkt till doktorandtjänster bör vi kunna överväga alternativa lösnngar, exempelvis att engagera postdocs som lärare i olika FU-kurser, vilket också gynnar FU och kvalitet på bekostnad av kvantitet. Jag tycker att det vore mycket olyckligt att fortsätta massutbildningen av doktorander och den utbildningsfabrik som har vuxit fram sedan 1990-talet (både på FU och GU), och tycker istället vi bör premiera kvalitet.

    Enligt Kerstin Johannesson från Göteborg (som nyligen besökte Lund i samband med en CAnMove-konferens) så har Göteborgs Universitet beslutat att frångå principen om medelstilldelning baserat på antalet doktorsexamina, så åtminstone ett universitet i Sverige har vågat slå in på en annan väg. Lund, N-fakulteten och BI bör noga överväga om vi inte bör följa GU:s exempel.

  14. Jag är som sagt lite osäker på de exakta siffrorna, tror inte att vi ligger avsevärt över “betinget” för FD-examina i nuläget (ska kolla efter påsk), men min kommentar var mest ämnad att påpeka att en kraftig (t ex halvering) av FD-examina i biologi inte kan beslutas ensidigt från inst, utan antagligen kräver en ändrad policy från fakulteten och högre upp. Sen är det antagligen inte trivialt att få med handledare med externa anslag på båten. Vi har vant oss vid att kunna rekrytera doktorander i mån av penningtillgång för att kunna genomföra våra projekt. Man kan tänka sig kraftig toppstyrning av doktorandrekryteringen, med tillfälligt antagningsstopp, men kanske bättre om det går att få “alla” med frivilligt på en förändrad doktorandvolym. Till intressenterna i frågan hör också GU-studenterna, det är väl ca 50% (?) som går vidare till FU. Om det blir avsevärt försämrade utsikter att bli doktorand i biologi och göra karriär inom universitetsvärlden kanske GU-rekryteringen påverkas negativt?

  15. Fakulteten har ett uppdrag från utbildningsdepartementet om preliminärt 290 doktorsexamina under de 4 åren 2009-2012, varav 68 för ekologi, d v s 17/år. Under de 5 åren 2003-2007 examinerades enligt fakultetens siffror 85 ekologer, d v s 17/år. Uppdraget tycks således motsvara = 100% av verklig prestation. Allt enligt fakultetens budget för 2010. Enligt våra egna siffror examinerades 12 under 2009, vilket kanske tyder på en nedåtgående trend? För 2005-2008 var siffrorna 18, 15,5, 19, 18 (halva är fil lic eller delade FD med andra inst om jag minns rätt). Sedan 1998 har vi legat på ca 20/år eller något mindre i genomsnitt (se verksamhetsplan för 2006 på vår hemsida). OBS allt ovan hänför sig till ekologi, inte biologi som helhet. När det gäller limnologi (mitt eget ämne) är det svårt att urskilja några tydliga trender i antal FD-examina/år de senaste ca 30 åren (sedan ca 1980), så jag tror inte att man kan tala om utbildningsfabrik och massutbildning av doktorander med stary på 90-talet. GU-studenter har väl heller inte ökat?? Är det inte så att vi värnar väldigt mycket om kvalitet inom GU, trots att pengar saknas (och att vi fått höga betyg för GU(kvalitet) i utvärderingar). Och att kvaliteten knappast skulle minska med färre GU-studenter. Jag tror heller inte att kvaliteten på FU är dålig, vilket jag redan påpekat i något tidigare inlägg: bra-mkt bra avhandlingar och duktiga doktorander vad gäller skrivande, muntliga presentationer, statistik, självständighet etc. Jag tror att vi ger varje doktorand väldigt mycket handledning och stöd i jämförelse med många andra ämnen. Vi har nog ca 40-50 professorer+forassar+lektorer+forskare. Ca 2 doktorander per professor/lektor eller docentkompetent forskare verkar inte överdrivet mycket? Det ger 15-20 disputationer per år. Därmed inte sagt att vi inte skulle överväga fler post-docs och kanske något färre doktorander. Men bra att ha siffrorna klara för sig i en diskussion. Annars blir det lätt lite svepande och demagogiskt.

  16. Jag skrev ovan: “Och att kvaliteten knappast skulle minska med färre GU-studenter.” Ska förstås vara “att kvaliteten knappast skulle öka med färre GU-studenter”. Med färre studenter får vi mindre resurser per kurs, vilket nog påverkar kvaliteten negativt. Våra kurser är ju genomgående små, 10-30 studenter/kurs utom på några grundkurser, inte som jättekurserna i en del andra ämnen/fakulteter. Sen är det en annan sak om vi diskuterar en återgång till situationen som rådde för kanske 40-50 år sedan, då universitetsutbildningen omfattade en mycket mindre del av befolkningen och antalet doktorsexamina var bra mycket lägre än nu. Men dit vill väl ingen (?) vrida tillbaka klockan?

  17. Tack för intressanta siffror från Wille som tål att funderas på! Skulle dock vara intressant att se soffrorna för biologin som helhet, inte bara ekologin. Och stämmer det att vi “bara” är 40-50 seniora handledare i Lund? Om vi lägger till 130 doktorander så hamnar den forskande personalstyrkan på 180 personer, vilket är ungefär hälften av de 350 som påstås arbeta inom den nya biologiinstitutionen. Vad gör den andra halvan? Inte har vi väl så många administratörer och TA-anställda? Väl?

  18. maj 3, 2010 | 12:19 e m | Wilhelm Granéli

    En snabb (säkert inte helt korrekt) summering ger ca 26 professorer inom ekologi, 7 lektorer, 10 forassar/bitr lekt och 5 seniora inom den heterogena kategorin forskare. Summa 48. Då har jag inte tagit med några som arbetar deltid eller vars förordnanden snart går ut. Så jag tror att 40-50 seniora forskare inom ekologi är en realistisk siffra, d v s det är dessa 40-50 som kan handleda en eller flera doktorander som huvudhandledare. Inom ekologi inkl biologibiblioteket finns ca 100 anställda förutom doktoranderna. Men då är en del korttidsanställda, typ forskare som inte är “seniorer” utan snarare projektassistenter. Av dessa 100 är ca 25 TA (administratörer, foningar, labass, bibliotekspersonal). Antagligen går dessa siffror inte helt ihop, men de ger i alla fall en fingervisning om personalstyrkan inom ekologi. Antagligen kan “någon” lätt ta fram siffror för hela biologin. Mitt intryck är att det råder en viss inflation i uppfattningen av antalet biologer, åtminstone om man räknar heltidsekvivalenter och tar bort inaktiva (utan mer varaktiga förordnanden). Samma sak gäller antagligen för antalet aktiva doktorander? Kan ju rimligen inte vara över 100 inom ekologi med < 20 disputationer/år.

  19. De här siffrorna, eller helst ännu mer exakta, hade vi verkligen behövt i våra diskussioner i bl. a. FUN. Uppgiften 120-130 doktorander kanske således är överdriven? Känns som om vi skulle behöva mer bakgrundsinformation och kvantitativa data av det här slaget för att fatta väl underbyggda beslut, men “någon” måste ju ta fram siffrorna och det är som bekant inte gratis att göra det…

    Och 350 anställda inom hela biologin är säkerligen också det överdrivet. Det känns lite frustrerande att inte denna information har kommit fram tidigare. Kanske har den stannat i infrastrukturgrupperna? I vilket fall som helst så var det bra att få detta klargjort. Lite mer iallafall.

  20. Jag håller helt med Erik om att dessa siffror måste redas ut. Det kan väl inte vara alldeles ogörligt att få exakta siffror på all förordad personal. Inte bara FUN utan också alla de som arbetar med organisationens framtida struktur måste ju ha alla dessa siffror fullkomligt klara.

  21. maj 3, 2010 | 8:17 e m | Christer Löfstedt

    Jo, det skulle man ju kunna tycka; att det skulle vara enkelt att få fram en siffra på antalet doktorander och/eller antalet handledare. Men jag kan berätta att SÅÅ lätt är det inte. (Det är väldigt mycket annat som inte heller är SÅ lätt, exemeplvis att få fram siffror på hur våra hyror är beräknande och kan förväntas utvecklas framöver eller varför de indirekta kostnaderna skiljer sig kraftigt mellan biologiska institutionens olika “delar”.) Lätt är däremot att förvissa sig om att institutionens administration är ganska underdimensionerad i förhållande till de uppgifter som åläggs oss och vad som faktiskt borde göras. Men det tas små steg framåt.

    Vad gäller doktorander finns det en rad olika “aktivitetsnivåer”. Vad gäller lärare finns det professorer och lektorer, det finns biträdande lektorer och forskarassistenter. Och så finns det ett antal forskare som också handleder samt disputerade som är förordnade som intentender eller forskningsingenjörer. Och glöm för allt i världen inte personalen på muséerna, grundutbildningskansliet och biblioteket samt övrig administrativ och teknisk personal.

    Om jag minns rätt vad gäller resultaten av de ansträngningar som gjorts på folkräkningens område sedan jag blev utsedd till prefekt så uppgår antalet anställda vid institutionen till 300 +/- några huvuden. Det känns som att jag skriver under ett eller ett par varsel varje vecka och minst lika många förordnanden/förlängningar av förordnanden. Och även om det skulle vara en lätt överdrift så är min poäng att “personalens” sammansättning inte är konstant.

    E-postlistan “biologi@wallace.teorekol.lu.se” omfattar cirka 350 personer (så vitt jag minns), dvs förutom “personalen” också en del personer som har en något lösare koppling till institutionen.

    Om en dryg vecka, när vi haft besök av de externa rådgivarna och vi gått igenom materialet som ligger till grund för översynen, så kan jag förhoppningsvis ge lite klarare besked. Just nu handlar det mest om att försöka få in materialet.

  22. maj 4, 2010 | 8:11 f m | Wilhelm Granéli

    Kolla Verksamhetsplan 2006 på ekologins hemsida. Det samlades in ett rätt gediget material när den skrevs. Visserligen är siffrorna inte helt aktuella, men jag tror inte något dramatiskt skett de senaste 4-5 åren vad gäller antalet anställda och doktorander. Men rapporten är givetvis begränsad till ekologi.

  23. Tack för detta intressant diskussion. Det är min plan att direkt efter sommarlovet sammankalla alla ämnesansvariga till ett informationsmöte om FU där alla får ställa sina frågor och kommer med sina åsikter och idéer. Det är kanske också ett mycket lämpligt tillfälle att be alla ämnesansvariga att räkna ihop personalen på sina respektive avdelningar. För FUN:s del är det mest intressant med en lista över doktorander med antagningsdatum, aktivitetsgrad, huvudhandledare och biträdande handledare. Men kanske en liknande lista över hela staben är också bifogat?

    Hälsningar Eric

  24. maj 5, 2010 | 4:39 e m | Eva Waldemarson

    För Ekologins del finns en personalplan för 2009 där allt ovan önskat finns angivet. Inklusive lärarnas % inom GU och kurser de ska deltaga i . Insamlat av Olle Anderbrant och Eva Waldemarson