Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

Könskromosomer och färgseende fyllde Blå Hallen

En person i siluett pekar på en projektorduk med texten Sex chromosomes in vertebrates och bilder på könskromosomer.

Aldrig har Blå Hallen varit så fullsatt på ett Tandem Talk som idag när Bengt Hansson och Almut Kelber berättade om sin forskning.

Efter att ha vunnit den sedvanliga slantsinglingen valde Bengt att börja. Titeln på hans föredrag var ”Nice warblers and cool chromosomes”. Efter en kort introduktion där Bengt berättade om polygyny och hackmärken i lerägg kom han in på temat för dagen, könskromosomer. Och inte vilka könskromosomer som helst, utan en ny typ av sådana.

En person står med en pekpinne över axeln längst fram i en föreläsningssal.

Oberoende av varandra har olika forskargrupper funnit att gener som borde finnas i de vanliga könskromosomerna istället finns i kromosom 4a hos sångare. Med hjälp av genteknik har Bengt och hans kollegor dessutom tagit reda på att de här neo-könskromosomerna dök upp redan för cirka 40 miljoner år sedan!

Därefter tog Almut över med sitt föredrag ”To see or not to see colour, that is the question”. Djurs färgseende har länge fascinerat forskare. Redan 1914 konstaterade Karl von Frisch att bin kunde se färger. Vi människor behöver relativt mycket ljus för att kunna urskilja färger. Flera djurarter kan dock se färger i mycket svagare ljus än oss, bland andra allmän snabelsvärmare, hjälmgecko och vissa indiska, nattlevande bin.

En person står längst fram i en föreläsningssal. I bakgrunden syns en del av en projektorduk med en ödla på.

För att ta reda på om djur med bara en typ av tappar kan se färger så har forskarna tränat sälar. De fick lära sig att skilja på olika mönster, olika ljushet och olika former för att förstå vad konceptet olika innebär. Sedan lät forskarna sälarna se olika färger och såg om de klassificerade dem som lika eller olika. Och fast sälarna försökte att lura forskarna så kunde sälarna inte se någon skillnad på färgerna.

Tack Bengt och Almut för att jag har fått lära mig mer om den spännande forskning vi har vid institutionen!

Skrivet och fotat av Inger Ekström