Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

Stoppa flytten av de Biologiska museerna till Campus Gastelyckan

Brev från den tillträdande prefekten till Naturvetenskapliga fakultetens ledning och Rektor.

Önskan om skyndsamt sammanträffande mellan rektor, naturvetenskapliga fakultetens ledning och ledningen för den nya biologiska storinstitutionen rörande snabbutredning om Biologiska museernas placering och anknytning till övrig biologi, samt omedelbart stopp för Campus Gastelyckan.

Som tillträdande prefekt för den nya biologiska storinstitutionen, en sammanslagning av institutionerna för biologisk grundutbildning, ekologiska institutionen, institutionen för cell och organismbiologi, resterna av marinbiologin i Helsingborg och de biologiska muséerna konfronteras jag omedelbart med problematiken kring de biologiska muséernas placering och anknytning till övrig biologisk verksamhet.

Planerna på att förlägga samlingarna och större delen av muséernas verksamhet till Campus Gastelyckan är inte förenliga med en integrering av biologin vid naturvetenskapliga fakulteten och planerna på vitalisering av forskningen inom systematik och biodiversitet. De ärenden som redan börjat landa på mitt bord rörande olika detaljfrågor kring byggnationen på Gastelyckan stärker mig i min tidigare uppfattning att projektet är sällsynt dåligt genomlyst, ej genomtänkt och inte heller ekonomiskt försvarbart. Det senare är mycket graverande eftersom de främsta skälen för lokalisering av muséerna till Gastelyckan, en föga akademiskt stimulerande miljö, varit just de ekonomiska.

Jag har efterfrågat ekonomiska kalkyler som tydligt visar kostnaderna för olika alternativ, exemeplvis lokalisering av biologiska muséerna till gamla Genetikhuset och/eller tomma lokaler i Kemicentrum. Vad är kostnaden för att behålla den zoologiska skådesamlingen i dess nuvarande kulturellt värdefulla lokaler jämfört med att flytta dem till nya lokaler? Nya lokaler blir erfarenhetsmässigt nästan alltid dyrare än befintliga och även om billiga nya lokaler kan uppbådas/uppföras så torde själva kostnaden för flytten uppgå till summor som äter upp den förväntade vinsten under flera år framöver.

Det är inte klart för mig om ansvaret för projektet och beslutet om flyttningen av muséerna till Gastelyckan ligger hos Rektor eller hos Naturvetenskapliga fakulteten. I avsaknad på kalkyler och seriösa jämförelser mellan Campus Gastelyckan och alternativ som skulle möjliggöra att muséerna placeras på norra campus till glädje för övrig biologi och med möjlighet till utveckling av spännande forskning kring systematik, biologisk mångfald och evolution, kan jag som tillträdande prefekt inte ta ansvar för genomförandet av dessa flyttplaner.

Bygget har ännu inte startat. Argument som anförts mot att lokalisera samlingarna till norr är vaga och innefattar påståenden som 1. Det går inte, 2. Det är redan bestämt, 3. Det blir för dyrt. Även utan tillgång till några som helst siffror vill jag hävda att kostnaden för att inhysa muséerna på Gastelyckan är enbart en utgift medan den eventuella merkostnaden för en lokalisering till norra campus sannolikt mer än väl uppvägs av synergieffekter, nya forskningsprojekt och ökade externa anslag till denna forskning.

  • Jag anhåller om ett sammanträffande mellan Rektor, naturvetenskapliga fakultetens ledning, ledningen för den Biologiska storinstitutionen och representanter för muséerna.
  • Jag anhåller vidare om att byggplanerna på Gastelyckan tillfälligt läggs på is, att alternativa lösningar snabbutreds (detta bör kunna ske på ett par månader om viljan finns) och att i detta sammanhang exempelvis lokalisering till Genetikhuset seriöst utreds. Även andra alternativ på norra campus bör beaktas, inklusive begränsad nybyggnation och/eller utnyttjande av lokaler på KC.

Jag har i denna begäran stöd från de sittande prefekterna vid de institutioner som kommer att bilda den biologiska institutionen och från ledningsgruppen för den kommande storinstitutionen.

Christer Löfstedt
Tillträdande prefekt för Biologiska Institutionen

november 13, 2009

Inlägget postades i

Händelser Museerna Prefekt

7 comments

  1. Almut Kelber

    Hej, vad bra!

    Tänk om vi skulle få ett museum där turister kan titta på den unika skådesamlingen på zoologihuset, dricka en kopp kaffé och köpa ett av Susanne Åkessons och Brutus Östlings fantaskiska böcker på vägen ut. De skulle till och med vara berdda att betala ett inträdespris utöver de nu gällande 10 kronor!

    Tänk om studenterna även i fortsättningen hade möjligheten att utnyttja skådesamlingen för sina studier, om samlingen stod till forskannas förfogande även i framtiden!

    Lunds museerna sägs hysa en av de 20 största samlingar – att göra den synligt för offentlligheten och lätt tillgängligt för forsknngen i en tid där biodiversiteten är hotad känns som en viktigt uppgift, som ett universitet som vill bli världsledande skulle med glädje ta ansvar för. En kollega berättade nyligen om Harvard universitets museum som liknar vårt med en skillnad: det är tillgängligt och samlingarna visas! Så eftersträver vi universitet som Hardvard, kan vi lätt göra det här!

    Jag tror det är många som står bakom tillträdande prefektens önskan!

  2. Erik Svensson

    Instämmer med Almut!

    Det här börjar bra Christer! Håll uppe trycket och sätt såväl LU Centralt som Nat-fakulteten under press. Jag tycker det vore oerhört synd om vi inte kunde utnyttja Museerna bättre, p. g. a. ett felaktigt beslut som drevs igenom av tidigare fakultetsledningar och i brist på kunskap.

    Hanteringen av museerna och samlingarna i Lund är en skandal, och jag skäms över att det var en tämligen okunnig och inskränkt f. d. prefekt på Ekologihuset som drev igenom denna olyckliga lösning med utplacering på Gastelyckan. Det klumpiga sätt ärendet hanterades avspeglade snarast en ofattbar okunskap om vilken stor roll museer kan spela i modern evolutionsbiologisk forskning, vilket vi bl. a. ser i de stora museerna i USA, bl. a. Harvard som Almut nämner. Förhoppningsvis kommer den nya ledningen på Ekologihuset ha en bredare sammansättning av biologer som inte är lika inskränkta som det tidigare ledarskapet varit.

    Så precis som Almut så stöder jag Christer till 100 % i försöken att rätta till gångna prefekters och dekaners klantiga politik rörande museerna.

  3. Eric Warrant

    ”Hear hear” för detta förslag! Precis som Almut och Erik, stöder också jag Christer till 100%. Vi behöver våra muséer i närheten till både studenterna, forskarna och allmänheten – med rätt planering, en intressant utställning, ett café och en bokaffär kommer muséerna att öppna Biologi till framtida grundstudenter precis som Lasershowerna gör det inom Fysik (vi kunde t.o.m. köra vår framgångsrika Biologishower i lokaler på muséet). Gör Biologimuséerna till en mötesplats och ”outreach centre” för Biologi i Lund! Museum i Harvard är lika gammalt och har nästan exakt samma storlek och utseende som Zoologiska museum i Lund – enda skillnaden är caféet och bokaffären. Och den är proppfull med besökare!

  4. Per Lundberg

    Lund kommer aldrig att bli som Harvard, men muséerna är en omistlig del av Lunds kulturarv och i dem bor ett frö till en spännade och rik framtid.
    Det är gott att se att röster höjs för att äntligen göra muséerna till vad se ska och borde vara – en rikedom för forskning, undervisning och universitetets kontakter med människor utanför dess murar.
    Muséerna är vår vetenskaps minne och dess själ.
    Måtte den biologiska institutionen helhjärtat stödja prefektens kamp!

  5. Wilhelm Graneli

    Jag håller med om att museifrågan behöver belysas igen. Detta eftersom förutsättningarna delvis förändrats genom tillskapandet av Biologiinstitutionen. Det finns ett stort informationsunderskott hos nu sittande och tillträdande biologiprefekter om Gastelyckanprojektet, vilket gör det svårt att ha välgrundade åsikter. En konstruktiv dialog med fakultetsledningen, byggnadsenheten och rektor är nödvändig. En sådan dialog underlättas inte av ett uppskruvat röstläge och personliga påhopp av den typen som Erik Svensson demonstrerar i sitt inlägg. Det har åtskilliga gånger framförts att debattklimatet är dåligt på Ekologiska institutionen och det finns antagligen många som låter bli att medverka i diskussionerna p g a bristen på respekt för andras åsikter. Bloggande är kanske bra, men om Erik hade framfört sina synpunkter t ex via LUM så misstänker jag att redaktören hade krävt ett annat språk eller refuserat inlägget. Varför inte sätta samma krav på bloggandet via en vis självcensur/språkdiciplin. Professorer ska kunna framföra obekväma åsikter, men anses förhoppningsvis tillhöra landets intellektuella elit och bör därför kunna uttrycka sig därefter. Jag skriver här både som enskild medarbetare på vår institution och som prefekt med ansvar för arbetsmiljön.

  6. Erik Svensson

    Först idag upptäckte jag detta inlägg av tidigare prefekten Wilhelm Graneli och denna kritik av mitt inlägg ovan. Uppenbarligen känner sig Graneli personligen utpekad av den kritik jag riktade mot tidigare prefekter och institutionsledning, trots att jag inte pekat ut någon med namn och faktiskt inte avsåg Graneli. Han går vidare med en fullkomligt grotesk antydan om att jag skulle vara ansvarig för att det är ett dåligt debattklimat på Ekologen och att det skulle vara mitt fel att anställda inte vågar yttra sig. Jag tycker att detta är ett fullkomligt häpnadsväckande angrepp av vår tidigare prefekt som uppenbarligen är extremt lättkränkt, tar kritik mot tidigare ledningar personligt och till råga på allt maskerar sin tunnhudade attityd genom att antyda att jag skulle vara något slags arbetsmiljöproblem. Jag borde kanske kräva en ursäkt men jag låter Granelis angrepp tala för sig själv som ett närmast övertydligt exempel på en tidigare prefekt som uppenbarligen har svårt att hantera kritik, kanske p.g.à. klassisk svenk konflikträdsla. Jag är glad att den nye prefekten Christer Löfstedt skiljer sig härvidlag, och är en person som det går att ha raka och konfrontativa dialoger med, utan att det behöver leda till sådana här kränkningsdebatter.

  7. Erik Svensson

    I sakfrågan om museerna har jag givetvis inte ändrat min uppfattning en millimeter, och jag anser fortfarande att det var ett vansinnigt beslut att de värdefulla samlingarna ska magasineras på Gastelyckan. Många biologer i Lund håller med mig om detta, och jag tycker att de som fattade detta olyckliga beslut själva ska träda fram och försvara det, och ta sitt ansvar, istället för att leda in denna viktiga diskussion på ett sidospår om arbetsmiljön på institutionen.

Kommentarsfältet är stängt.