Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

Fem frågor till Christer Brönmark

Med ojämna mellanrum har jag tänkt presentera medarbetare inom Biologiska institutionen. Först ut är våra nya enhetschefer och nu har turen kommit till Christer Brönmark. Christer är professor i limnologi och leder den nya enheten Akvatisk ekologi.

Porträtt av en person mot en blå bakgrund.

Vem är du?
– Jag är en medelålders man som har kommit en bit på väg och ”plötsligt” blivit enhetschef. Men fortfarande driver mig fascinationen för de system jag jobbar med.

Hur kom det sig att du blev intresserad av biologi?
– Precis som många andra var det Fältbiologerna som fick mig intresserad av biologi. Jag var allmänt miljöintresserad på 60- och 70-talet när miljörörelsen och Fältbiologerna var starka. Dessutom var jag mycket ute i skog och mark med mina föräldrar. Fältbiologerna satte fart på biologiintresset. Intresset för livet under vattenytan började faktiskt med en limnologisk exkursion som Göran Bengtsson ordnade inom Fältbiologerna. Så det var Göran som fick in mig på det akvatiska spåret!

Vad tror du blir din största utmaning som enhetsledare?
–En stor utmaning blir att driva enheten så att vi kan ha en fortsatt utveckling framåt med hög kvalitet inom mastersspåret i akvatisk ekologi, i forskarutbildningen och forskning. Det är spännande att hitta mål och strategier för att engagera enhetens medarbetare.

Vad är speciellt med din enhet?
– Akvatisk ekologi kanske är lite speciell jämfört med andra avdelningar i och med att vi fokuserar vår undervisning och forskning kring de akvatiska ekosystemen . Inom dessa jobbar vi med väldigt olika infallsvinklar, allt från kolflöden till individers beteende och det är väldigt spännande samtidigt som det kanske kan vara svårt att få med alla på samma tåg. Annat som är speciellt med vår enhet är att vi har ett sammanhängande masterspår.

Hur tror du att Biologiska institutionen ser ut om 10 år?
– Jag är optimist. Jag tror att det kan bli väldigt bra med en storinstitution där enheter och forskargrupper kan arbeta integrerat. Om tio år kommer de flesta som är kvar att vara uppvuxna inom den nya organisationen och förhoppningsvis har då integrationen och samarbetet mellan forskargrupperna kommit ännu längre.

maj 23, 2011

Inlägget postades i

Presentation