Med ojämna mellanrum har jag tänkt presentera medarbetare inom Biologiska institutionen. Först ut är våra nya enhetschefer och nu har turen kommit till Staffan Bensch. Staffan är professor i zooekologi och leder den nya enheten MEMEG (vilket står för molekylär ekologi, mikrobiell ekologi och evolutionär genetik om jag har förstått det hela rätt).
Vem är du?
– Jag har alltid varit biologiskt intresserad och min forskning är nyfikenhetsdriven. Jag tycker om att jobba med många olika projekt. Eftersom jag har ägnat mig mycket åt fågelskådning så handlade min forskning till att börja med mest om fåglar men under senare år har jag jobbat med många andra organismgrupper så som däggdjur och malariaparasiter. En av mina stora drivkrafter är att ge andra möjlighet att förverkliga sina drömmar och ambitioner inom forskningen. Jag tycker också att det är väldigt roligt att förmedla kunskap och handleda och på så sätt få möjligheten att se hur folk utvecklas.
Hur kom det sig att du blev intresserad av biologi?
– Jag har mina rötter inom Fältbiologerna. Kvismaren och Ottenby fågelstation har spelat stor roll i min utveckling som biolog. Mina föräldrar var inte fågelskådare eller biologer men vi var mycket ute i naturen när jag var liten. Jag började egentligen med fjärilar men det sociala trycket gjorde att jag gick över till fåglar i och med att jag började i Fältbiologerna. När man kan mycket om något så blir det bara roligare och roligare.
Vad tror du blir din största utmaning som enhetsledare?
– En stor utmaning för anställda och forskare inom hela den biologiska institutionen är grundutbildningen. Den har succesivt dränerats och får inte på långa vägar tillräckliga resurser. Som det är nu måste lärarna jobba ideellt för att behålla någon slags kvalitet i undervisningen. Så en utmaning är att få mer resurser till bättre undervisning vilket leder till mer kvalitetstid för bättre forskning. En annan utmaning är att driva att vi får en större fakultetsfinansiering av tjänsterna. Minskningen av studiestöden till doktorander är en annan stor utmaning. Det är viktigt att vi kan fortsätta att behålla en ordentlig rekryteringsbas. Det måste synas att det går att komma vidare för att det ska vara lockande att fortsätta med forskarstudier. En annan enorm utmaning är hur vi ska kunna öka andelen kvinnliga professorer.
Vad är speciellt med din enhet?
– Att vi jobbar med molekylärgenetiska tekniker på många olika organismer. Genom att vi delar analysmetoder uppkommer också många nya spännande frågeställningar. Genom omorganisationen kan det alltså uppstå ny vetenskap.
Hur tror du att Biologiska institutionen ser ut om 10 år?
– Om vi får fortsätta på den här kursen så tror jag att vi om tio år fortfarande är inne i en förändringsprocess när det gäller integrationen. Förhoppningsvis så behöver vi inte genomgå fler nya förändringar inom de närmsta tio åren. Biologin är slagkraftig idag och det är den förhoppningsvis om tio år också.
Foto: Inger Ekström
