Många hade kommit till avtackningen igår av Anders Tunlid som går i pension. I Ekologihusets foajé var det kaffe och tårta uppdukat. Men innan det var dags för att hugga in var det en hel del personer som ville säga några ord.
Christer Löfstedt inledde genom att påminna om deras långa vänskap. Trots att de aldrig publicerat tillsammans löpte deras väg ofta parallellt. Christer lyfte också fram hur Anders varit en betydande röst i forskningssammanhang, med uppdrag inom Vetenskapsrådet, Vetenskapsakademien och Mistra, och hur han tog initiativ till forskarskolan GENECO.
Katarina Hedlund, hade å andra sidan publikationer gemensamma med Anders. Hon delade med sig av minnen flera minnen, bland annat om hur Anders förde in nya arbetsmetoder och de livliga festerna i gamla Ekologihuset.
Sven Lidin berättade om tiden då han och Anders arbetade tillsammans i fakultetsledningen. De tyckte ofta olika, sa han, och det var just det som gjorde samarbetet bra. Anders var den vuxne personen i rummet och förstod innebörden av kollektivt ansvar.
Dan Nilsson återkom till de första åren när institutionen bildades. Han mindes hur många var lite försiktiga inför Anders till en början, men att det snabbt blev tydligt att hans raka sätt och tydlighet var en styrka i arbetet.
Dimitri Floudas avslutade med att beskriva sina första möten med Anders. Han hade varit lite rädd för att knacka på dörren, berättade han, men när han väl vågade det ledde det till många samtal som betytt mycket.
Bland alla presenter till Anders märktes bland annat en adventskalender med vin, ett presentkort till Malmö operan och ett knivset. Anders lämnar oss dock inte, han kommer att fortsätta som emeritus och som gästprofessor på LINX.
Vi önskar Anders allt gott framöver.
Text och foto: Inger Ekström
