Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

BiSam-GU diskuterar kvalitetssäkring, kompetens och förkunskaper

BiSAM-GU möte 0905158

Kvalitetssäkring av kurser

Bodil hade funderat på hur man kan ha en kontinuerlig kvalitetssäkring av kursernas innehåll:

  • Antingen bestämmer sig Biologi för vilka kompetenser som våra studenter ska ha och tar därefter reda på om vi faktiskt bedriver undervisningen på ett sådant sätt att studenten kan skaffa sig kompetensen.
  • Vi skaffar oss en helhetsbild över vad som ges inom varje enskild kurs (en mer genomgripande inventering).
  • Sedan kommer det svåra: att hålla materialet uppdaterat. Kanske ska man ha en ”snabbmanual” som läggs till kursledarboken där kursledaren har möjlighet att enkelt få en uppfattning om vad som händer på andra kurser (för vem läser andras kursplaner?).
  • Slutligen, mitt förslag just nu är att Biologi skapar någon form av kvalitetsgrupp som har till uppdrag att genomföra det alternativ som vi(?) väljer och sedan bevakar detta. Samma grupp kan dessutom ha ett övergripande ansvar för examination(sformer) och progression.

Studenternas förkunskaper

Vi har en relativt bra struktur med Cellbiologin som är en mjukstart från gymnasiet. Genetik och mikrobiologi är också mkt förenklad mot förr, men upplevs trots allt som svår av vissa av våra studenter. Högre söktryck skulle förmodligen ge mer studiemotiverade studenter. Hur görs avvägningen söktryck vs önskan om högt studerandeantal. F n har vi inget söktryck alls. Gruppen diskuterade mycket kring detta problem,

Arbetsmarknadsanknytning på kandidatnivå

Som det nu är har dessa studenter egentligen bara läst 2 år kortare än masterstudenterna, och har alltså en ganska diffus profil. Kandidaterna måste få en tydligare arbetsmarknadsanknytning. Carin och Angelica jobbar med detta. Vi vill ha en referensgrupp med arbetslivsrepresentanter. Vi ska också jobba vidare med hur man kan integrera praktikplatser i utbildningen speciellt för kandidatstudenterna, jf LTH.

Kompletterande kursbeskrivningar

För att inventera utbildningens innehåll vill vi först komplettera den kursbeskrivning för alla kurser i basblocket som gjordes vid COB förra året. Carin och Klas ser till att COBs kursbeskrivningar blir uppdaterade, medan Ulf och Emma ser till att få liknande kursbeskrivningar för Floristik, Botanik (Ulf) samt Ekologi (Emma).

Vilka är kunskapsmålen för examen?

Ämnesansvarigas och lärarlagens roll vid planering av utbildningars och kursers innehåll betonades. Gruppen bestämde att vi vill fråga ämnesansvariga och lärarlagen vad kunskapsmålen ska vara för kandidatexamen och masterexamen i biologi och molekylärbiologi. Carin gör en enkät som efter påseende och diskussion i arbetsgruppen kan sändas ut till de olika ämnena.

Masterinriktningar

Vi måste också diskutera vilka masterexamina/inriktningar/spår vi ska ha. Vi diskuterade att arbetsgången ska vara att först bestämma vilka inriktningar som ska finnas, och därefter ser vi till att vi har de avancerade kurser som behövs.

Fritt efter Carin Jarl Sunessons minnesanteckningar

maj 29, 2009

Inlägget postades i

Arbetsgrupper Lägesrapporter

6 comments

  1. Erik Svensson

    Hallå!

    ”När jag hör ordet ”kvalitetssäkring” osäkrar jag min revolver!”. Allvarligt talat: kvalitetssäkring är nog någonting av det sämsta som har importerats från näringslivet till statlig verksamhet och utbildning. Kvalitetssäkring var från början någonting som användes inom industriell varuproduktion, t. ex. när det gällde för en fabrik att producera en hög och jämn kvalitet av en vara. Exempelvis spik. Det var viktigt att spikarna höll en JÄMN kvalitet, snarare än en HÖG kvalitet.

    När man introducerar samma koncept inom tjänsteproduktion, som t. ex. högre utbildning, blir det bara fel, för att inte säga katastrofalt. Vi ska INTE kvalitetssäkra kurserna, utan tvärtom ska varje lärarlag sträva efter att göra just SIN kurs till den ”bästa” och mest populära! Kvalitetssäkring i den bemärkelsen att man försöker håla en jämn nivå innebär bara att den lägsta nivån (miniminivån) sätter standarden och alla kurser ytterst hamnar på samma låga nivå.

    De här ”kvalitetsdiskussionerna” leder sällan någonstans, och sällan har ordet kvalitet använts så mycket i debatten samtidigt som undervisningskvaliteten ändå sjunker hela tiden. Paradoxalt? Inte om man betänker det faktum att man lägger kraft på fel saker, som t. ex. att utveckla kvalitetssäkringssystem som ingen ändå kommer att bry sig om och som bara leder till en massa onödig byråkrati och nya formulär.

    Ge istället makten till lärarlagen, ge dem förtroende och resurser och uppmuntra dem att tänka stort och fritt och i nya banor. Målet måste vara att folk ska anstränga sig och med glädje undervisa på kurserna, hela tiden med syfte att göra sitt bästa för att kursen ska bli bra och engagera studenterna. Det görs INTE med nya utvärderingssystem som kvalitetssäkring. Kurserna utvärderas hela tiden, studentera fyller i utvärderingarna efter kursslutet. Använd detta redan existerande material istället för att lägga ner tid på nya meningslösa utvärderingssystem.

  2. Erik Svensson

    Och ett tillägg:

    Någon ”kvalitetsgrupp” som övervakar undervisningen bör vi verkligen inte ha på institutionen! Det finns redan alldeles för många och meningslösa grupper som lägger tid på improduktiva möten. I den mån det behövs någon kvalitetskontroll så bör den skötas av grundutbildningsråd och lärarlag. Det behövs inga nya kvalitetsgrupper. Det är så självklart att vi ska eftersträva hög kvalitet inom utbildning (och forskning!) så det ska inte behöva bildas en särskild grupp för detta. Den som inte gör sitt bästa bör sägas upp, enligt min mening. Vad skulle f. ö. en sådan kvalitetsgrupp ha för befogenheter och vilken nytta skulle den göra? Förmodligen skulle den bli ett tandlöst och fullkomligt meningslöst organ som tar upp tid från kärnverksamheten: undervisning och forskning.

  3. Lotta Persmark

    Hej
    Jag har läst Gu-gruppens minnesanteckningar. Jag är lite förvånad över att Gu-utbildningen inte först diskuteras och planeras ur ett mer övergripande perspektiv. Detta bör göras innan man diskuterar detaljer? Man bör koncentrera sig på hur grundutbildningen ska organiseras och drivas.
    Jag tycker inte våra utbildningar har utvecklats nämnvärt de senaste åren. Ingen har långsiktigt ansvarat för att förbättra utbildningen. Ett problem är att det funnits 3 instanser, Bi-styrelsen, utbildningsrådet Gu-ekolologi och Cob (som inte haft något utbildningsråd). Ibland har ansvarsområdena varit otydliga. Kurserna är bra, administrationen är bra, men helheten? Alltför länge har våra utbildningar drivits till stor del med hänsyn till hur många Hås som hamnar på de olika ämnena. Kanske också lite onödigt mycket administration….

    Framför allt borde man diskutera ifall man ska ha en enda styrelse för två så olika utbildningar som molekylärbiologi och biologi? Jag tycker man ska koncentrera sig på följande stora fråga.
    – Ska samma styrelse driva kandidatutbildning i biologi och molekylärbiologi?
    Jag tror att vi skulle få en betydligt bättre biologi resp. molekylärbiologiutbildning om det funnits 2 styrgrupper (gärna med näringslivs/brukar representanter) som ansvarat för utveckling och kvalité. Tillsätt så snart som möjligt styrgrupper för kandidatutbildningarna i biologi respektive molekylärbiologi. Sedan kan dessa fortsätta med detaljplanerandet.

    En annan fråga är hur masterutbildningen ska drivas. Ska samma styrgrupp driva kandidat och masterutbildning? Masterutbildningarna har tyvärr inte inneburit det nivålyft som väl var tanken. Det blev bara en förlängning av den tidigare 4-åriga magisterutbildningen. Kanske dags att ta tag i detta. Masterutbildningen kan kanske bli bättre med en tydligare knytning till forskargrupperna, naturligtvis utan att förlora kvalitén för alla som läser mot en framtid utanför forskningen.
    Saker att diskutera:
    Det finns för många masterspår på ekologisidan – hur sålla?
    Molekylärbiologimastrarna är tydliga och naturliga, men man (vem?) måste jobba med detaljerna och arbetslivsanknytningen.
    Det stora problemet är mastern i biologi. Vem ansvarar för att vi ger en bra masterutbildning i biologi?

    Jag är ganska säker på att resultatet blir bättre om man först tar tag i helheten.
    – Varför börja med detaljerna??

  4. Eva Waldemarson

    Kvalitetssäkring har vi sysslat med i 20 år dvs att vidarebefodra kursernas kärnkunskaper till nästa huvudlärare. Lunds universitet har dessutom en kvalitetssäkringsavdelning för grundutbildning, vad nu den ska syssla med.

    Antal Mastersspår: Nej Ekologin har precis lagom antal mastersspår en master i Ekologi utan specialisering lockar ingen och dessutom om man gör ett helt års examensarbete bör man få en master med specialisering inom ämnet .

  5. Per Lundberg

    Mina värsta farhågor har redan besannats. Denna institutionssammanslagning – redan från början ett grandiost, men tomt projekt – lyckas som första konkreta manifestation prestera ”kvalitetssäkring”. Det är precis så illa som Erik beskriver.
    Innan GU-gruppen fortsätter med sitt arbete rekommenderar jag en ordentlig läsning av Mats Alvessons bok ”Tomhetens triumf”.

  6. Almut Kelber

    Roligt att se att ni har tid att inte bara läsa men även kommentera protokollen. Men man ska inte hänga upp sig på begrepp. Kvalité är väl viktigt och det räcker inte att var och en kurs är populär. Utbildningen ska ge våra studenter jobb när de är färdiga. Så konstruktiva kommentarer är både välkomna och efterlysta!
    Jag personligen har alltid undrat över hur man kan utbilda biologer utan en kurs i kemi, fysik eller matte men det är kanske bra för att det är inte så populära ämnen? Bara ett exempel som gruppen inte ens haft tid att diskutera men som för mig är en kvalitetsfråga.

Kommentarsfältet är stängt.