Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

Brunt vatten och ögon stora som basketbollar

Två personer singlar slant.
Edith Hammer singlar slant.

På terminens första Tandem Talk berättade Dan Nilsson och Emma Kritzberg om sin forskning. Efter slantsingling började Dan med att prata om ”Why do some animals need eyes the size of basketballs?”.

En person står upp och håller föreläsning.
Dan Nilsson berättar om jättebläckfiskögon.

Dan hade tillsammans med Eric Warrant tänkt att snabbt räkna ut vad jättebläckfiskar egentligen ser. De behövde bara veta hur stora bläckfiskarnas ögon var. Men det var lättare sagt än gjort. Ingenstans i litteraturen fanns det några trovärdiga mätningar gjorda. Och inte heller gick det att göra några mätningar på de exemplar som fanns på museum. Ögonen var i alldeles för dåligt skick.

Till slut lyckades Eric ta ett foto av ett foto som en person på Hawaii hade tagit av en jättebläckfisk. Som tur var fanns det en bränsleslang som referens på fotot. På så sätt kunde Dan och Eric få reda på hur stort ögat var. Vid upptining av en annan jättebläckfisk var både Dan och Eric med och mätte IRL.

Jättebläckfiskögonen har en diameter på runt 26 cm med en nio centimeter stor pupill. Efter mycket beräkningar kom Dan och Eric fram till att jättebläckfiskarna troligen har så stora ögon för att de ska kunna upptäcka kaskeloter, som är jättebläckfiskarnas huvudpredator.

En person står upp och föreläser.
Emma Kritzberg lär oss mer om brunt vatten.

Därefter var det Emmas tur att prata om ”Why does the water look like Coca Cola instead of Ramlösa?”. Vi fick lära oss att våra sjöar blir brunare och brunare. Förutom att det inte lockar till bad och fisket minskar, så påverkar det även dricksvattnet.

Det bruna i vattnet är organiskt material som kommer från den omgivande marken. Ju brunare vattnet blir desto mer kemikalier behöver reningsverken använda. Och mer kemikalier innebär också att det blir mer kemikalierester kvar i dricksvattnet.

Vad som orsakar brunifieringen av vattnet vet man inte. Det finns teorier om att det kan vara klimatförändringen, markanvändningen eller svavelutfällningar. För att bättre förstå brunifieringen behöver man ha mätdata över en längre period. Emma har gått igenom Einar Naumanns 297 publikationer för att se hur brunifieringen och svavlet såg ut i början på förra seklet. Även om de här mätningarna bara är snapshots så kan hon konstatera att den brunifiering vi ser nu inte är en tillbakagång till en naturlig grundnivå.

Tack Dan och Emma för mycket intressanta och lärorika föredrag!

Skrivet och fotat av Inger Ekström