Generna som gör det –
Christer berättade om hur intresset för fjärilars feromoner har hållit i sig sedan han skrev sin introduktionsuppsats 1978. Att han började forska på feromoner berodde på hans starka miljöintresse. Feromoner kan användas som ett miljövänligt alternativ till traditionell skadedjursbekämpning. Genom att sätta ut feromonfällor kan man fånga fjärilshanar då de tror att det finns parningsvilliga honor i fällan.
Christer och hans grupp tar reda på hur biosyntes av feromoner går till, dvs hur fjärilarna producerar feromoner. För att kunna göra det här så måste forskarna karakterisera fjärilarnas gener och till och med hela genfamiljer.
De beskrivna generna kan man injicera i tobaksplantor och på så sätt få dem att producera fjärilsferomoner. Tobaksplantorna fungerar då som feromonfabriker vilket är mer kostnadseffektivt än traditionella produktionssätt. Och tobaksplantans feromoner fungerar lika effektivt som kemiskt producerade feromoner.
Kanske kan Christer och hans medarbetares forskning även resultera i konstgjorda näsor. De tittar på de gener som kodar insekternas doftreceptorer och får äggceller från grodor att producera de här receptorerna. I framtiden kommer de också att kunna dra nytta av MAX IV/ESS för att få kunskap om receptormolekyler och doftkristaller.
Torbjörn och Christer avslutade fåtöljsnacket med en liten diskussion om bloggande, innovation och forskningspolitik. Nu får vi bara hoppas att Christer inte tar Torbjörns erbjudande att följa med till SLU på allvar!
Skrivet och fotat av Inger Ekström
