Fakultetsstyrelsen fastställde 2009-06-03 en treårig avbetalningsplan för de ackumulerade underskotten på dryga 18 miljoner kronor vid dåvarande institutionen för Cell- och organismbiologi. I samband med beslutet om bildandet av den Biologiska institutionen beslutades också att COBs och Ekologins ekonomier skulle hållas separata tills underskottet var justerat.
Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att avbetalningen kommer att kunna slutföras redan under vårt första verksamhetsår, att fakultetsstyrelsen beslutat godkänna våra åtgärder och dessutom tidigarelägga en engångssatsning på 1,5 Mkr till Biologiska institutionen.
Hur har detta gått till? Dels kommer genomförda besparingar inom fd COBs verksamhet att generera ett överskott om uppskattningsvis 5 Mkr under 2010. Dels använder vi ca 4 Mkr av myndighetskapitalet som finns inom f d grundutbildningsinstitutionen för att amortera skulden. Det senare är logiskt eftersom grundutbildningen redan är en institutionsgemensam angelägenhet. Enligt villkoren för avbetalningen skjuter fakulteten därmed till samma summa och hela underskottet är därmed justerat.
Sammantaget innebär detta att vi nu kan genomföra en integrering av ekonomierna vid de gamla institutionerna. Muséet kommer dock även fortsättningsvis att få sin tilldelning i särskild ordning och ha en från institutionen i övrig separat ekonomi.
Arbetet med nästa års personalplan och budget är för närvarande de viktigaste arbetsuppgifterna för institutionsledningen även om det finns många andra högt prioriterade och angelägna arbetsuppgifter som släpar efter. Jag kan dock konstatera att sammantaget är det mycket som går på rätt håll. Till alla er som ropar efter omflyttningar, tydligare tjänstebeskrivningar, klarhet om ändrade rutiner m m kan jag bara säga att alla involverade arbetar så mycket och så konstruktivt vi kan!
Det blir som det blir, när det är som det är.
Det är som det är, när det var som det var.
Det var som det var, när det blev som det blev.
Faran är att det blir som det var.
(Alf Henrikson)
Min målsättning är fortfarande att det skall bli bättre än det var. Åtminstone så långt som vi från institutionens sida kan påverka utvecklingen. Den bild jag har av verksamheten är att det mesta fungerat tillfredsställande (eller rent av riktigt bra) före institutionssammanslagningen och att det då kan fungera som tidigare tills beslut fattas om att något annat skall gälla! Om tiden tillåter skall jag på Spegellandet försöka att under den kommande veckan berätta lite mera om pågående arbete. Om inte tiden finns så får det gå ändå!
Försök att ha tålamod!
Christer Löfstedt
Raeb Ralop
This is excellent news. It nicely demonstrates that the lay offs in 2009/10 were deliberate to get rid off unwanted personnel. Otherwise one would need to assume that the responsible prefect, dean and union were incompetent. No one would suggest that, right?
What message is this sending out to everyone?
>>>Shut up and brown nose as much as possible, otherwise you will get canned. <<<
Everyone knows who these people are … .
What a wonderful place to work for. The “Sword of Damocles” is permanently dangling over everyone. Those whose merits will allow them to leave will surely do so, because there are other jobs where all personnel is treated with respect.
Christer Löfstedt
Ja, det är verkligen ”excellent news” – betänk motsatsen; att vi trots uppsägningar och besparingar fortfarande hade haft ett negativt resultat och ett stort underskott att släpa på. Jag var varken prefekt, dekan eller fackföreningsrepresentant när den ekonomiska saneringen påbörjades och jag behöver varken försvara eller kritisera de åtgärder som vidtogs – men jag vill ändå understryka att jag är övertygad om att de i sina huvuddrag var nödvändiga.
Damokles svärd hängde liksom i myten – då såväl som nu – över huvudet på ledningen:
Damokles tjänade hos kung Dionysios av Syrakusa och var avundsjuk på härskarens lycka. När han under ett gästabud fick inta härskarens plats, fann han sig sittande med ett skarpslipat svärd upphängt ovanför huvudet vilket fick honom att inse att en furste ständigt är utsatt för överhängande fara.
Därav uttrycket ”damoklessvärd” – en påminnelse om att med makten och ansvaret följer en rad överhängande faror som innebär att ledande och dömande positioner inte alltid är lika avundsvärda som det kan förefalla.
Också kritik mot ”ledningen” bör framföras med viss eftertanke och öppenhet.
Raeb Ralop
Where does the previous blog insinuate that you were to blame? Were you responsible for the lay offs? BTW, the “Sword of Damocles” has a wider meaning than the plain iteration of the story.
The hair-splitting aside:
It is interesting to know that you support that unfortunate colleagues have been fired for the wrong reasons.
Note, that they were not fired for lack competence or performance, in this category there are many more left in Biology who do worse. The main and only argument “medel brist” was used to fire loyal, hard working and successful scientists, whose H index was (well) above average, some of which have had more external funding than average, some have been teaching above average (that is all dacumented).
It turns out that the only argument for getting rid off these people was: “medel-brist”. Nothing else. The leadership, even an astronomer, and the union calculated and convinced (?) everyone that this deficit is so severe that it would take six years to repay and the only way to achieve this is to fire, initially six, then four scientists.
Now, only a mere few weeks (!) after the last pay-check has been issued the deficit of 20 million SEK has miraculously resolved itself. How can that be after all the “experts” claimed otherwise? This can either mean the deficit was a construction or the responsible were incompetent. Readers’ choice: what shall it be?
I argue for the case, that the so-called deficit was deliberately and quite cleverly, though deviously, constructed and used for getting rid of successful but for some reasons inconvenient staff, with the effect of elevating and protecting (critical mass argument) the less successful ones.
The “Sword of Damocles” should remind the latter (but also the successful but inconvenient ones) about their fate at Biology and and muzzle them, because who can say when the next crisis (rent issue) is created or real? Who is then sent to walk the plank? The example shows: anyone, especially the inconvenient ones, regardless of their scientific career.
All who kept their mouths shut and buckled before the dean and prefect when the scapegoats were slaughtered, created themselves this nice working atmosphere of self-muzzling.
Everyone of you who looked the other side helped to create the self-made state of uncertainly. There is only one decent way out.
Almut Kelber
As a reader of these comments I would highly appreciate if polar bear (!ynnuf yrev)had the courage to use his or her civil name.
Thanks.
Peter Ekström
Interesting… I agree more or less with all previous writers.
I agree with the opening paragraph in reab ralop’s first comment. Of course the lay-off-persons were unwanted. Whoever heard of firing people who are wanted/needed…? The question was – and is – who chooses and by what criteria?
Of course it is excellent news that the economy is in balance again. But it must be legitimate to ask, as reab ralop does, how the interim leader group could be allowed to make such a gross miscalculation, when it had the ”inevitable” and undiscussable consequence of a drastic reduction of qualified staff.
Then, in principle, I agree with Almut that comments should be signed by name. But I am not the least surprised that those who are dependent on the LU system hesitate to criticize openly.
See what happened to Ulfur. His critique of the lay-off procedure was deliberately misconstrued as a personal vendetta, and he was thrown out of his department.
Thanks for reading!
Christer Löfstedt
Det är en felaktig tolkning av ”nyheten” att allting nu är frid och fröjd och att besparingar och uppsägningar var onödiga. Utan dessa hade det fortsatt att strömma ut pengar ur systemet och underskottet hade fortsatt att öka istället för att minska. Jag förstår att uppsägningar kan lämna djupa sår efter sig men enligt min uppfattning är det fel att måla upp en konspiration bakom besluten om vilka som var tvungna att sluta. (Man kan kritisera urvalet utan att åberopa konspirationer).
Vi kan naturligtvis fortsätta att ifrågasätta fattade beslut och då gå steget längre; att ifrågasätta även tidigare gjorda anställningar etc. För att inte hamna i permanent kris är det emellertid nödvändigt att någon gång begrava gamla oförrätter och att gå framåt.
Rätt tolkning av nyheten är enligt min mening att det nu finns en möjlighet att lägga en gemensam budget för Biologiska institutionen – vilket inte hade varit fallet om vi tvingats arbeta med separata ekonomier för de båda före detta institutionerna. Detta hade blivit ett lappverk av olika principer, dubbelbokföring, merarbete och nära nog omöjligt att följa upp. Oavsett vad man tycker om tidigare beslut bör man därför – åtminstone som nuvarande medarbetare på institutionen – glädja sig åt detta. Det möjliggör en bättre ekonomisk överblick för framtiden och planering för en bra verksamhet och personalpolitik under föränderliga förhållanden.
ANONYM
1) Hur kan man som ledning önska att folk ska ge ut sina riktiga namn?
Har man inte full rätt att kritisera och ta upp saker anonymt? I så fall ska nog ledningen göra det enda riktiga och ta bort möjligheten att skicka in kommentarer på det här sättet. Hela systemet bygger på att man kan diskutera anonymt. Tror du att det skulle diskuteras mycket på Flashback, Sydsvenskan eller Aftonbladet om man var tvingad att ge ut sitt namn.
2) Du tycker att man ska begrava gamla oförätter och gå vidare? Hur gamla ska oförätter vara för att de ska glömmas bort med gott samvete?
3) Uppsägningar lämnar djupa spår efter sig, speciellt när de uppsagda får höra högst illvillga och felaktiga rykten från de som sparkar dem. Steget mot konstig urvalsmetod är kanske inte så långt att ta efter att man hört detta.
4) Ett steg mot konspiration kommer när det gigantiska ekonomiska underskottet som tvingade COB att sparka folk helt mirakulöst försvinner.
Jag vet att sittade ledning inte var ansvarig för vad som hände med uppsägningarna, men tyvärr så är de ansvariga inte ansvariga längre, utan de kan numera fortsätta sin karriär utan att ta ansvar. Är det något fel i systemet någonstans kanske…..
Erik Svensson
Liksom Christer och Almut skulle jag också önska att folk vågade framträda med namn, istället för anonymt eller under signatur. Precis som Christer menar jag att det förmodligen var nödvändigt att åtgärda underskottet och förmodligen fanns det en viss övertalighet.
Dock tycker jag fortfarande att det i högsta grad bör kunna diskuteras HUR beslutet gick till och VILKA som fick gå, samt Fakultetsledningens märkliga agerande när man snabbt som attan slängde ut Ulfur Arnasson efter en rekordsnabb hantering av hans ärende i Fakultetsstyrelsen. Det är fascinerande att universitetets kvarnar som brukar mala så långsamt plötsligt blir så extremt effektiva och snabba när det kommer fram kritik mot ledningen….
För att vara lite mer allvarlig: jag tycker fortfarande att det är skamligt och upprörande att den nuvarande Fakultetsledningen och dekanus inte orkar/kan ta kritik och inte vågar gå in i kritiska diskussioner, utan svarade genom att avstänga en kritisk medarbetare. Oavsett om man höll med Ulfur (eller inte) så borde en ledning med någorlunda självförtroende ha vågat och kunnat gå in i en diskussion och bemöta kritiken. Att man inte vågade göra det har bidragit till att skapa ett räddhågset debattklimat där det är fullkomligt rationellt att inte framträda med namn, som debattörerna ovan. Risken är ju nämligen att man drabbas av repressalier. DET är den verkliga och långsiktiga skadan av ”Arnasson-affären” på lång sikt: skapandet av rädsla och självcensur bland Fakultetens och Biologiska Institutionens medarbetare.
Det faller ett tungt ansvar på Fakulteten och Dekanus för att ha bidragit till detta, och jag tycker det är pinsamt att man inte ens vågade ställa upp på den debatt som Professor emeritus Lennart Lundquist på Statsvetenskap nyligen tog initiativ till. Även om man ansåg att Lundquist hade fel, så hade man åtminstone, om man hade råg i ryggen och stod för sin linje, kunnat framträda och försvara beslutet att avstänga Arnasson.
Fakulteten och Dekanus har dragit vanära över vårt universitet, och jag är glad att Lennart Lundquist driver ärendet vidare, som nu uppmärksammas i Sveriges Radio:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2792&artikel=4149506
Tills vidare så vill jag uppmana så många som möjligt att trots allt träda fram med namn, för ju fler som gör det ju svårare blir det för Fakultetsledningen att låta bli att gå i svaromål och delta i debatten. Kritik och diskussion bland anställda borde uppmuntras, inte undertryckas. Iallafall på varje universitet värd namnet. Men Lunds Universitet och Nat-fakulteten kanske tycker att detta bara är besvärligt?
Raeb Ralop
Anonymity, which is a natural right, is not the problem. What does a name add to the validity of arguments or the necessity of answers? A point does not get credibility or strength even if the emperor of China or the Swedish king myself makes it. Although I have a rather safe position, I am not happy how things are handled sofar. Noone should be.
I understand that the new prefect is not happy with the situation either, but he is the boss for all and he or his predecessors should be able to explain to the employees a few simple things.
It is still unexplained, why experts and an astronomer, who should know his numbers, could grossly miscalculate a deficit that resolves itself not in 6 (or 3) years after saving salaries, but in a mere few weeks after the last pay-check. This miscalculation lead to the lay-off of four colleagues, with all the scientific and social consequences.
By not answering the question, the current prefect, but especially those responsible for the lay-offs, create the foul stench of conspiracy themselves.
The financial aid from the faculty was denied, when the colleagues were fired. Now, after the four colleagues have been sent into unemployment, the faculty makes a generous donation. How is that possible or even ethical?
Why was that denied before to save the poor colleagues?
Also, why did everyone accept that colleagues, with a questionable scientific record decide who is saved and who is gets canned? At VR it is unethical and not allowed to give even a minor research grant to colleagues from the same institute. Firing people is several magnitudes more responsibility that should have been taken lightly and hastily.
Why did the new institute – every one of us – and LU not have the patience and wait out the global and LU’s financial crisis of 2008/09 for better days, like now only a few months later? This would have saved the career of four good colleagues. This would have created trust and a “psyco-scocial” healthy environment.
Why is the account balanced after only four weeks after the last pay-check has been sent?
What happens when the next crisis hits? He huge rent for the renovation may cost a few peoples jobs. Just wait and see. Will the institute react in the same way? Will the employees this time act or just wait and be treated like scapegoats?
Raeb Ralop
Sorry for the typos. Among others it should read … the Swedish king HIMself… (wishful thinking?) and …that should NOT have been taken lightly and hastily …
ANONYM
Jag tillhör den yngre skaran forskare och jag har inget intresse av att förstöra min karriär i det här läget genom att ge ut mitt namn.
Ulfur är en av de starkaste och ärligaste personer jag känner, men han hade fördelen av att ha en lång framgångsrik karriär _bakom_ sig som gjorde att han kunde göra vad han gjorde. I mitt fall är jag beroende på sådana personer som har bevisat hur det går till vid det här universitetet.
Kanske man också bortsätt från all vanära som det dragit över fakulteten, se hur sådana här ärenden påverkar den efterkommande generationen forskare. Är det så här det ska gå till inom forskarvärlden? Är det så ni vill fostra era blivande forskare?
Visst kan man hävda att det var tvingat till nedskärningar, men hela processen hade kunnat göras på ett vettigt sätt, utan att behöva förnedra och dra folk i smutsen. Det är det skamliga, och saknar helt försvar.
Jag har sett dessa fyra människor bli helt knäckta av vad som hände. Tror ni att det är speciellt upplyftande när en fd nära kollega uttalar orden: ’men det finns ju ingen anledning att ha kvar dig så därför lägger jag mig inte i ärendet’. Och det är en av de mera anständiga saker som yttrats.
Där ser man hur gruppmentalitet fungerar. Några hängs ut, rykten sprids och plötsligt står de där ensamma och förnedrade. Vore lustigt om det inte sätter spår och lämnar folk bittra och blir upprörda när det ekonomiska underskottet sedan försvinner.
Jag kan förstå polar bears (och ja, jag har läst Dan Brown….) upprördhet och önskar bara att det var fler som sa något, speciellt från de fyra som blev sparkade. De har inget att förlora längre, jobbet är redan borta, de kan inte bli mer skadade. De kan leva rövare som de vill. Parkera er utanför chefens kontor (välj vilken ni vill) med plakat och ge er inte förrän ni fått en ursäkt åtminstone……. det förtjänar ni!
Christer Löfstedt
Istället för att skriva bland kommentarerna till tidigare inlägg om ”Goda Ekonomiska nyheter – och andra” så gör jag ett sista försök från min sida att förklara det ”mirakulösa” försvinnandet av COBs 18-miljoner-underskott med mera i en ny bloggpost (https://biologi.blogg.lu.se/inget-mirakel-och-inte-anonymt/).