Frågorna ville i princip aldrig ta slut efter Marjorie Lienards docentföreläsning ”How the sensory worlds of animals are written in their genes” i Blå hallen i Ekologihuset. Att tänka sig att djur upplever världen omkring sig på helt andra sätt än vad vi gör är svårt att sätta sig in i.
Marjorie gick igenom sinne för sinne och berättade hur vår kunskap ökat genom att forskarna numera även tittar på gener som bygger upp de olika sinnena.
Djurs sinnen och våra sinnen är både lika och olika. En del djur har vi samma sinnen som, men djuren kan ha mycket känsligare sinnen. Ett exempel är hundars luktsinne som är mycket känsligar än vårt. Andra djur har sinnen som vi inte har alls, som fladdermöss ekolokalisering eller vissa fiskars förmåga att känna elektriska fält. Det gör att vi alla lever i våra egna sinnesbubblor.
För att ta emot sinnesintryck så har vi känsliga receptorer i sinnesorgan. I receptorerna finns receptorproteiner som upptäcker fysiska händelser och omvandlar dessa till elektrokemiska signaler som fortplantar sig genom nervceller och ger input till våra hjärnor. Dessa proteiner kodas av våra gener och vårt dna.
Genom att titta på olika gener kan forskarna se likheter och hur receptorer har utvecklats över tid. Fåglar har till exempel förlorat en receptor som reagerar på sötma. De har dock fortfarande förmågan att känna sött då de i stället använder sig av en umamireceptor.
Sinnen förändras för att passa till djurens levnadsmönster, allt för att vi ska kunna fungera så bra som möjligt i vår livsmiljö.
Att tänka sig hur det skulle vara att se ultraviolett strålning eller känna elektricitet är svårt, men också en spännande tanke. Frågestunden efter föreläsningen innehåll både filosofiska och tekniska frågor. Marjorie svarade på alla med bravur.
Tack Marjorie för en mycket givande föreläsning full med spännande kunskap.
Grattis till docenturen i förskott och lycka till!
Text och foto Inger Ekström
