Idag höll Martin N. Andersson sin docentföreläsning ”The Human Sense of Smell” i Blå Hallen.
Martin berättade att mycket av vad vi tror att vi vet om människans luktsinne bygger på myter från 1800-talet. I själva verket är vårt luktsinne inte så dålig som vi ofta får lära oss. Dessutom spelar det troligen nästan lika stor roll som synen och hörseln.
Luktsinnet fungerar på ett ”kombinerat” sätt. Varje doft aktiverar flera luktreceptorer. Varje luktreceptor aktiveras av flera dofter, men i olika hög grad. Och det olika luktreceptorer speciellt reagerar på, överlappar mellan receptorerna. Doftmolekylerna och luktreceptorerna fungerar lite som en nyckel och ett lås. På så sätt kan vi känna väldigt många olika dofter trots att vi ”bara” har 400 luktreceptorer.
I början på 1900-talet ”räknade” forskarna ut att människan endast kunde känna skillnad på cirka 6500 olika lukter. Nya försök har visat att människan kan skilja mellan så mycket som upp till 1 biljon olika dofter!
Luktsinnet är viktigt för människan. Framförallt för att märka vad som är bra eller dåligt, till exempel att äta. Rutten mat och gifter är det bra att hålla sig borta ifrån. Vi lär oss också att känna igen hur medlemmarna i vår familj luktar. Bebisar känner igen lukten av sin mamma bara några timmar efter födseln. Och föräldrarna känner igen lukten av sin bebis efter ett par dagar. Kanske hjälper familjelukten även till att undvika inavel. Med hjälp av luktsinnet kan vi också välja rätt partner.
Människans luktsinne är mycket variabelt och i princip olika för varje individ. Det visar sig genom att vissa personer är känsliga för vissa dofter, medan andra inte känner dem alls.
För att demonstrera det här lät Martin oss lukta på galtlukt (androstenon) en lukt bara cirka 20–30% av populationen känner. I Blå hallen var det runt 50% som kände lukten. Säger det kanske något om biologer?
Tack Martin för en mycket intressant och lärorik föreläsning och grattis i förskott!
Fotat och skriver av Inger Ekström
