Idag höll Johan Hollander årets första docentföreläsning på institutionen. På ett mycket pedagogiskt sätt fick vi lära oss om hur arter kan bildas.
Men frågan är vad en art egentligen är? Det är inte så lätt som det verkar att definiera en art. Svaret på frågan är att det beror på. Det finns en hel mängd olika definitioner av artbegreppet beroende på i vilket fält man jobbar. Enligt det biologiska artbegreppet är arter grupper av naturliga populationer som fortplantar sig sinsemellan och som är reproduktivt isolerade från andra sådana grupper.
Själva artbildningen kan ske på två olika sätt. Dels genom allopatri och dels genom sympatri. Den allopatriska artbildningen sker genom att en fysisk barriär skiljer populationer inom samma art åt. De utvecklas då på olika sätt på sina respektive ställen. Den fysiska barriären förhindrar att populationerna träffas och reproducerar sig. Ett exempel är de olika fåglar utan flygförmåga som finns på flera olika kontinenter – struts, emu, kiwi och nandu. Alla härstammar de från en gemensam förfader. Den här artbildningen är passiv och långsam.
Den sympatriska artbildningen är allopatrins motsats. Den skapar arter genom ekologiska krafter och är aktiv och mycket snabbare än allopatri. Cikliderna i de tre stora afrikanska sjöarna är exempel på sympatrisk artbildning. I alla sjöarna finns det ciklider som är anpassade utseendemässigt till hur de hittar sin föda. Och de olika anpassningarna ser nästan likadana ut i de olika sjöarna. Släktmässigt står de mycket närmare de ciklidarter som finns i samma sjö men som ser helt olika ut.
– Kunskap om artbildning är viktigt för att bland annat kunna bevara en stor biologisk mångfald, avslutar Johan Hollander. Den biologiska mångfalden har också ett stort ekonomiskt värde och är viktig att bevara ur fler än ett perspektiv.
Tack Johan för en mycket intressant föreläsning och grattis i förskott!
Skrivet och fotat av Inger Ekström
