Igår var det avtackning av Honor Prentice. Fikarummet på tredje våning i Ekologihuset var fullt av folk som ville tacka Honor när hon nu går i pension.
Det var många som ville hålla tal. I många av talen framgick att Honor inte bara diskuterat vetenskap utan även mycket annat. Honor svarade med ett tacktal där hon berättade om hur det kom sig att hon till slut hamnade här hos oss. Det beror bland annat på både dåligt självförtroende och en hel massa envishet.
Honor berättade också en och annan anekdot från sitt långa arbetsliv. Något hon särskilt minns är när hon helt ensam var ute och undersökte växter på Alvaret. Dagen var väldigt varm och Honor tog av sig alla kläder. Då dök det plötsligt upp en skattmas som undrade vad hon höll på med. Det tog ett bra tag för den ännu ej svensktalande Honor att övertyga skattmasen om att hon var forskare och höll på med en studie.
Att ta sig fram som kvinna i den akademiska världen har inte alltid varit lätt. Honor har till fått höra att det var hennes man som var den smarte och inte hon. Och hon har blivit nekad tjänster med motiveringen att det ju inte går att anställa en ung, gift kvinna.
När Honor fick professuren i växtekologi 1992 var hon den första kvinnliga professorn på naturvetenskapliga fakulteten i Lund! Som sådan är jag övertygad om att hon varit och är en förebild för många.
Honor har även varit väldigt engagerad i SACT, institutionens grupp för vetenskapliga aktiviteter. Ett arbete som har betytt mycket för att öka gemenskapen inom institutionen.
Själv vill jag framförallt tacka för de trevliga morgonexkursionerna till Krankesjön. Det är alltid lika roligt att följa med.
Lycka till i framtiden och jag är övertygad att vi ofta kommer att springa på varandra i huset även i framtiden.
Text och foto: Inger Ekström
