På dagens SACT-seminarium höll vår prefekt Christer Löfstedt sitt ”State of the Union”-tal i en välfylld Blå hall. Han berättade hur läget för institutionen är just nu, var vi kommer ifrån och funderingar inför framtiden.
– It’s the economy, stupid. Christer började med ett citat från Clintons presidentkampanj 1992. För att fortsätta prata om institutionens ekonomi. När vi slogs ihop till en institution hade vi en skuld på 20 miljoner till fakulteten. Fortare än planerat lyckades vi dock betala tillbaka skulden. Nu har vi istället en reserv på 40 miljoner. Det är emellertid pengar som till större delen hör till individuella forskare, enheter etc. Men det är en typ av buffert.
Från ekonomin gick Christer över till att tala om lärarna vars undervisning numera till största delen är finansierad med hjälp av fakultetsmedel. Problemet är att lönerna har ökat mer än inflationen men tilldelningen har inte ökat i samma takt. Vilket medför mindre pengar till undervisningen. Christer diskuterade också lärarnas åldersfördelning och antalet lärare jämfört med andra institutioner. Behöver vi anställa fler? Och vilka konsekvenser får det i så fall? Det är ingen lätt fråga.
Hopslagningen till en institution har medfört att vi kan utnyttja våra lokaler bättre. Vi har flyttat ihop och CEC och museerna har flyttat in. Men än är inte lokalutnyttjandet optimalt. På vissa ställen är det brist på rum, medan det finns tomma rum på andra ställen. Kanske behöver vi göra ytterligare omflyttningar. Det hade ökat integrationen. Ett annat förslag för att öka integreringen var att byta kontor temporärt, under till exempel två veckors tid.
Ombyggnader som är planerade är bland annat Aneboda fältstation och lunchrummet på andra våningen i Ekologihuset. Christer har hopp om att den senare ombyggnaden kan ge oss ett Nobelpris då storleken på lunchrum är det enda som skiljer oss från Cambridge.
Vi har numera en forskningsstrategi. Den har fått beröm i fakultetssammanhang. Varje år kommer styrelsen att göra en avstämning.
Christer avslutade med att det mesta på institutionen är i god ordning, men givetvis finns det saker som behöver förbättras. Det viktiga är att vi inte blir för självgoda och saktar ner. Men vi ska inte heller springa för fort. Lagom är bäst.
Tack Christer för ett hoppingivande tal. Jag ser fram emot fler sådana.
Skrivet och fotat av Inger Ekström.
