Biologibloggen

Biologiska institutionen | Lunds universitet

Under ytan bland solfjädermaskar och fytoplankton

Två leende personer vid ett podium. Foto.

Igår var det tandem talk i Blå hallen. Karin Rengefors och Mike Bok var föreläsarna för dagen. Efter att ha blivit introducerad av Karin inledde Mike med att berätta om ”Seeing the world in a new light: Fan worms travel unique evolutionary paths to photoreception and vision”.

Tre personer står på rad. Foto.

Vi fick lära oss hur Mike använder solfjädermaskar för att studera synens utveckling genom tiderna. Inom familjen Sabellidae har ögon uppstått oberoende av varandra och i olika former flera gånger under evolutionen. Det gör maskarna till bra modelldjur.

Maskens kropp och huvud sitter nere i ett rör. Det är bara dess tentakler som sticker ut ur röret. Därför har ögonen utvecklats på tentaklerna. När något mörkt simmar över masken drar den snabbt in sina tentakler.

En person står och föreläser. Foto.

Förutom att studera synens evolution har Mike också tittat på hur maskar med olika typer av ögon reagerar på olika stimuli och hur snabbt de reagerar. Undersökningarna visar att maskar med större ögon och bättre skärpa reagerar snabbare. De upptäcker också lättare rörliga föremål. Om maskarna ser på ”riktigt” återstår att undersöka.

Efter en kort introduktion fortsatte Karin att tala om ”The hidden diversity in algal blooms – what does it all mean?”.

En person står och pratar och gestikulerar. Foto.

Fytoplankton finns på många olika ställen i livets träd. De tar hand om hälften av allt koldioxidupptag och producerar 50% av vårt syre. De finns i botten på näringskedjorna och arter och antal varierar med årstiderna. Vissa av arterna orsakar också algblomning.

Det finns både för- och nackdelar att arbeta med fytoplankton. Några av fördelarna är att de har en snabb generationshastighet, är små och kan odlas i kulturer. Nackdelarna är att det finns skillnader i utseende inom samma art, det är svårt att få dem att fortplanta sig i labbmiljö och de har dessutom väldigt stora genom.

Med hjälp av tekniken RADtag sekventiering har Karin och hennes kollegor tittat på vad det är som gör att det finns så stora skillnader inom en och samma art. De har kommit fram till att en av orsakerna är salthalten i vattnet där fytoplanktonen lever.

De stora skillnaderna mellan olika kloner inom en art gör att de kan utvecklas snabbare om miljön omkring dem ändras. Något Karin studerat genom att se hur kiselalger utvecklade en tolerans mot koppar.

Tack Mike och Karin för nya spännande kunskaper. Alltid lika roligt att lära sig något nytt.

Text och foto Inger Ekström